Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmuntrade här af bröto svenskarne å ny o fram och vunno en dyrköpt seger.
Sexton hundra bönder lära hafva legat på valplatsen. Det svenska
hufvud-baneret fördes i denna strid af den unge väpnaren Gustaf Eriksson (vase),
som fem år derefter besteg Sveriges tron.
Konungen återvände till sitt läger utanför Stockholm, men kunde der
uträtta föga, alldenstund både lifsmedel och krut fattades honom. Hans
försök att från Danmark och hansestäderna få hjelp att fylla bristen
misslyckades, och efter ungefår sex veckors belägring fann han sig nödsakad att
uppgifva tanken på att intaga Stockholm. Han inskeppade sig åter, under
ett häftigt och lyckosamt anfall frän de belägrades sida, och begaf sig
derefter ut i skärgården, hvarifrån han lät utföra ett och annat plundringståg
inåt landet. Men dessa lindrade allenast för korta tider den svåra nöden, och
mot slutet af augusti 1518 fann konungen sig föranlåten att inleda
underhandlingar. Han stälde i böljan sina fordringar mycket högt: sjelf skulle han
antagas till konung eller erhålla en årlig summa, herr Gustaf Trolle och
hans anhängare skulle återfå fullständig frihet samt erhålla skadeersättning.
Då riksföreståndaren bestämdt vägrade att nu underhandla härom, stannade
man till sist (den 12 september) vid att besluta ett unionsmöte, som skulle
hållas i Ny Yarberg i juli 1519, der den påflige legaten och ombud från
hansestäderna skulle uppträda som medlare. Ett stillestånd skulle om ett par
dagar begynna och fortgå till dess varbergsmötet var öfver eller, om det
icke komme till stånd, ännu ett år, hvarunder intet hinder skulle läggas for
svenskames handel med hansestäderna. Några dagar derefter sände
konungen till Stockholm för att bedja om ett samtal med herr Sten Sture ute pa
flottan och skickade några danska riksråd och adelsmän som gislan; herr
Sten var benägen att fara, men Stockholms borgmästare och råd öfvertalade
honom att säga nej, alldenstund hans ofärd i annat fall vore gifven.
Konungen, som nu låg med sina skepp vid Dalarö, föreslog då en ny sammankomst
till lands. Herr Sten antog detta förslag och sände ut till flottan sex svenska
män som gislan, doktor Hemming Gad, Gustaf Eriksson (vase), brödeme Lars
Siggesson och Göran Siggesson (sparre), Olof Ryning och Bengt Nilsson (färla),
och red sedan ut till den öfverenskomna mötesplatsen vid Österhaninge kyrka,
hvarest han fick vänta i två dagar för att sedan rida hem med outrättadt
ärende. Från Djurhamn skref konungen den 26 september 1518, dagen efter den
då han skulle hafva mött herr Sten, till stormästaren Albrecht och till Danzig
med begäran att svenskarne, som nu voro konungens fiender, icke skulle ia
någon tillförsel från Preussen. Från samma hamn utfärdade han den 2
oktober till staden Stockholm och till hela det svenska folket skrifvelser med
underrättelse att han uppsade det nyss afslutna stilleståndet, under falskligt
förebärande att herr Sten icke hade hållit det. Ett par dagar senare lättade
han ankar och seglade till Danmark, dit medförande mot tro och lofven de
sex svenskarne — en ny trolöshet, som med skäl väckte inom Sverige en
gränslös förbittring.
Så snart konungen hade lemnat Sverige, begaf sig Giovanni Arcim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
