Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiders lugn — i hvilket senare han dock hade mycket missräknat sig. Att icke
konungen hade all skulden är visst; mycken skuld tillkommer erkebiskop Gustaf
och magister Didrik Slagheck, någon sannolikt äfven biskop Jens Beldenak.
Men Tyrannen — så kallades Kristiern redan af samtiden — var å
andra sidan en man med stora tankar och omfattande planer; det goda han
tänkte gick blott allt för ofta under för frukterna af det onda han gjorde.
Kort efter Stockholms blodbad och under det blodet flöt i andra delar af
landet, var han syselsatt med bildandet af ett stort handelssällskap, som skulle
omfatta nordens tre länder, utföra deras och Rysslands alster, hafva
hufvud-kontor i Kjöbenhavn, Stockholm, Nederländerna och Finland. Den 4 december
1520 faststäldes planen för detta sällskap, i januari 1521 underhandlade dess
svenska medlemmar med ombud från Sveriges köpstäder, och konungen öfverlät
åt sällskapet, naturligtvis mot afgift, kronans rätt till de svenska bergverken.
Men så kom befrielsekriget och allt gick om intet.
Konungens begär att skapa nytt var ingalunda alltid lika berömvärdt.
Strax innan han lemnade Sverige, befalde han de svenska lagmännen att
sammanträda för att utföra eu bearbetning af de svenska landskapslagarna.
Utan tvifvel var det godt att samma lag gälde öfver allt i landet, men
konungen kunde icke gema vara okunnig om att Sverige redan fatt tvenue
allmänna landslagar. Om dessa, som ingalunda gynnade hans egna planer,
ville han dock, synes det, ingenting veta; vid sina vigtigare åtgöranden
åberopade han ofta den helige Eriks lag — en lag som icke fans till. Sankt
Eriks lag omnämnes väl i äldre svenska lagböcker, men dermed menas helt
visst icke annat än några enskilda stadgar, utfärdade af denne konung.
Innan konungen anträdde återresan, hvars blodsdåd redan blifvit
omtalade, förordnade han en styrelse i Sverige under sin frånvaro och visade
d&med på det mest eftertryckliga sätt, att han ämnade behandla Sverige som
ett underkufvadt land. Danskar och tyskar sattes till herrar å slotten, och
regeringen anförtroddes åt magister Didrik Slagheck, erkebiskop Gustaf Trolle,
biskop Jens Beldenak, biskop Otto samt herr Erik Trolle och en Gotskalk
Eriksen som kansler. Konungen, som hade uppträdt som verkställare af
påf-vens straffdomar öfver dem som kränkt kyrkans rätt, nämde mot kyrkans
lag herr Didrik Slagheck till biskop i Skara och biskop Jens Beldenak till
biskop i Strengnäs. Konung Kristiern, som velat bestraffa herr Sten Stures
anspråk på Stäket, aftvang biskop Jens en försäkran, att hans fasta slott
Tynnelsö skulle alltid stå öppet för konungen och, derest ett uppror utbröte,
utan vägran upplåtas åt den först ankommande af konungens fogdar.
I slutet af januari eller i början af februari 1521 var konungen åter i
Kjöbenhavn. I januari månad utropades Oustaf Eriksson (vase) till
höfvids-man öfver Dalarna. Ej långt derefter kunde han kalla sig utvald
liöfvids-man öfver Dalarna, Helsingland, Gestrikland, Östergötland och Upland, och i
augusti 1521 valdes han till hela Sveriges riksföreståndare. Den makt, som
sålunda bildade sig i det il]a behandlade landet, kunde konung Kristiern aldrig
besegra. Så lyktades de danska konungarnes försök att förnya unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
