Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Tätt invid Norreport och stödd mot helgeandshusets grå murar stod en yngling
insvept i en vid kappa, blickande med sina vackra ögon upp mot det upplysta slottet.
Det tycktes, som om aftonkylan obehagligt inverkat på honom, ty litet emellan
skakades hans kropp af täta rysningar. Han rörde sig dock ej från stället utan forblef
stillastående, såsom det tycktes, alldeles likgiltig för det som passerade kring honom.
Nu dånade pukor och starka fanfarer ljödo från slottsfönstren, slottsportarne slogos
upp på vid gafvel och ett ståtligt tåg af ridande fackelbärare stormade ut ur slottet.
Främst redo konung Erik och hertig Johan, deretter följde ett talrikt tåg af ädlingar;
alla bärande facklor. Mängden hurrade åt detta ståtliga tåg, som i vackra grupper
drog fram på slottsvallarne, nedåt Norreport, mot Sanct Claras gamla kloster på Brunke-
bergsåsen. Klostret var visserligen raseradt af kung Gösta; men en kyrka var i stället
uppbygd som bibehöll klostrets namn.
Vid kyrkan vände tåget tillbaka mot Norreport och slottet.
På återvägen och just då den siste ryttaren, en kraftfull gestalt, kommit inom
Norreport, började dennes springare häftigt kråma sig, slå bakåt och stegra sig. Anled-
ningen dertill var alldeles obekant, ty djuret kunde icke gerna ha blifvit skrämdt, Folk-
massan hurrade visserligen, men förhöll sig dock lugn och stilla.
Kyttaren slängde ifrån sig den brinnande torrvedsfacklan, hvilken uppjagade en
förfärlig skräck bland folkmassan. Flera personer blefvo brända, andra svimmade af
förskräckelse, somliga svuro och knöto händerna åt ryttaren, hvars häst ännu bråkade till
den grad att det var lifsfarligt närma sig honom.
Då denna förvirring nått sin höjd, hastade den förut omtalade ynglingen, hvilken
stod lutad mot helgeandshusets vägg, fram till ryttaren. Hans häst blef genast spak.
Ryttaren böjde sig ned, fattade ynglingen i armen och lyfte honom upp i sadeln, kastade
om hästen ocb, innan ännu någon hann hindra det, sprängde han ut genom den ännu
öppna Norreport med sin börda, följd af folkmassans förbannelser och undrande blickar.
”Räddade!” ropade de båda ridande, då de hunnit porten och förirrat sig bland
Brunkebergets mörka hålor och gapande svalg.
Försök att upphinna och hindra de flyende gjordes af folket ocb vakten; men
den mörka höstnatten gynnade flykten och ogerna vågade man sig så dags ut på det
ganska farliga Brunkeberget, hvars hålor sedan gammalt voro tillhåll för stigmän och röfvare.
De flyende kunde således ostörda fortsätta sin färd.
Hvilka voro de? Hvarför flydde de?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
