Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
att han alldeles glömde bort mata qvarnen, hvarför stenarne började att skafva mot
hvarandra oeh kasta gnistor omkring sig.
Detta väckte dock mjölnaren ur hans betraktelser och han skyndade in i qvarnen,
ropande på sin dräng:
"Petrus, din lata krabat! Hvar håller du hus? Hvad tager du dig för, som låter
qvarnen gå varmt! Vid salig svärmors nattmössa kan jag svära på, att latare slyngel,
än du är, skall man hafva svårt att finna, äfven om man med ljus och lykta letade jor-
den rundt! Hvar håller du hus, Petrus? Petrus! Petrus! - Tror du, att jag skall gifva
dig bröd, din slyngel, af den säd, som jag kan stjäla undan från mina kunder, för att du
skall gå här som en lätting och draga benen efter dig, utan att fråga efter om qvarnen
brinner upp eller inte? Hvar är du, Petrus? Petrus! Petrus!”
”Hvad är det, fader Måns?” frågade isäflig ton en lång bonddräng, som makligt
sträckte sig i ett hörn, der han låg hvilande på några säckar ocb, såsom det tycktes,
blifvit allt för häftigt väckt genom sin husbondes larmande tilltal.
”Hvad är det?” utropade mjölnaren förtretad.
”Ja, det må jag väl fråga.”
’Qvarnen håller på att taga eld, din drummel!” ^
”Åh hunna heller!” svarade Petrus och satte sig upp.
”Skynda dig och mata qvarnen, annars skall jag, så sannt jag heter Måns, mala
dig sönder och samman.”
”Det skola vi väl bli två om ändå!” svarade Petrus, som nu fått ena benet ned
i golfvet.
”Akta dig, Petrus ! Det säger jag dig. Det finns bot för lata och uppstudsiga
tjenare.”
”Äb, så husbond’ säger.”
”Reta mig inte du, för jag har medel att straffa dig, jag!”
"Åh, kors! Hvad skulle det vara för medel, fader Måns? — Jag har starka
armar jag och bär om dagarne mycket tyngre säckar, än far sjelf.”
”Hvad bryr jag mig om dina armar!” svarade mjölnaren, som i sitt anletes svett
nu sjelf matade qvarnen.
”Åh, de äro inte att förakta.”
”De kunna nog göras kraftlösa.”
”Ha, ha, ha!”
”Skratta lagom du!”
”Husbond’ har blifvit så sträng på en stund, att jag ackurat inte känner igen
honom.”
”Åh-ja, nu, Gudi lof, kan då en husbonde få rättvisa i sitt hem och nu behöfver
han inte längre krusa sina drängar, sedan vår nådige konung gifvit oss sitt skydd.”
”Hvad menar ni, fader Måns?” frågade Petrus, som nu fått båda fotterna ned
på golfvet.
»Jo, jag menar, att om du inte skyndsamt packar dig till dina sysslor, så skall
jag låta konung Eriks knektar taga vara på dig.”
”Då får allt far ett fasligt göra. Det är långt till Stockholm husbond’.”
”Jag behöfver inte gå så långt, knektarne äro närmare än du tror.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
