Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
gar hvari träden kunna gå, röra sig och tala. Den ena vimpeln var grannare än den
andra, der den svajade från små käppar, klädda med löf och glänsande papper, insnärjande
sig i’ stora bjerta löfruskor. Hvarje lörstndörr var pyntad med grönt och hela taflan
hade ett uttryck af ett lit och en sommarvärme, som gjorde att allt fick en vederkvic-
kande glädje. .. , ,
Handeln gick med lust och lif och alla tycktes vara nöjda, hvilket ar särdeles o-
vanligt, isynnerhet då det är fråga om så skiljda kontrahenter som köpare och säljare
på ett’ salutorg. Men det herrliga vädret, det vackert dekorerade torget och det ovan-
liga i tilldragelsen förenade, med den isynnerhet för stadsboarne vederqvickande doften af
det friska löfvet, gjorde tillsammans den verkan på sinnena, att köparne icke fäste sig så
mycket vid, om de fingo betala något mer än vanligt och säljarne icke behöfde mer än
känna sig glada och belåtna. .... , .
Alla innevånarne i hufvudstaden, äfven de, som icke hade för afsigt att köpa nä-
got, ville gerna se den glada löfmarknaden och konimg Erik sjelf befallde ett par yngre
kavaljerer att följa sig ut på torget.
Det roade konungen obeskrifligt att se det brokiga lifvet och hvar han gick tram
helsades han af glada menniskor. ,
Konungen stannade vid ett och annat stånd och talade nådiga ord vid en och
annan af folket och då han såg ett fagert flickanlete, höll han sig icke för god att
klappa egaren af detta anlete under hakan, hvilket dock i sin mån alstrade icke så liten
afundsjuka hos de öfriga qvinnorna, hvilka trängde sig fram så mycket som möjligt för
att blifva observerade. . ,
”Ett ovanligt däjeligt utseende!” utropade den ene af kavaljererna och visade
med den handskbeklädda handen på en flicka, som satt under ett tälttak och sålde
frukt från föregående år, och färska grönsaker.
Konungen ställde sina blickar åt det anvisade hållet och studsade’vid anblic-
ken af det fagra anletet.
Han stannade och blickade ifrigt på den ung*a flickan, hvilken i motsats till
de öfriga flickorna ej gjorde något för att blifva observerad.
Hon behöfde det sannerligen icke heller, ty hon var så förtrollande skön, att alla
de skönheter, som konuDg Erik och hans kavaljerer förut hade sett, icke ens prinsessan
Cicilia undantagen, blefvo fullkomligt trängda i bakgrunden af denna flicka.
Konungen stannade som sagdt, beundrande denna flicka, och gick fram till
bordet der hon satt.
”Hvad heter du mitt barn?” frågade konung Erik vänligt och klappade flickan
på kinden.
”Karin Månsdotter, nådig herre,” svarade flickan och drog sig tillbaka tydligen
brydd för smekningen. Hon visste icke, att det var med konungen, som hon talade.
”Karin Månsdotter,” eftersade konungen. ”Hur gammal är du, min flicka?” frå-
gade han vidare.
”Tretton år, på det fjortonde!” svarade hon.
”Hvar är du ifrån?” sporde Erik, allt mera intresserad af flickan, som med ett
mildt behag undandrog sig alla hans smekningar, men dock korrekt och gladt svarade på
hans frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
