Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
jag med obeskriflig förnöjelse såg allas ögon uppfylda med beundran öfyer hennes skönhet.
Gamla grefve Stjernstråle steg upp, omfamnade och kysste henne, under det att grefve
Kurt öfverhöljdes med blygsel. ’Se!’ sade hans genomhederlige far. ’Detta är Kurt Sfjern-
stråles äkta hustru. Med denna sköna qvinna, hvars kinder genom kallsinnighet och förakt
förlorat sina rosor, är han gift och hon är min sonhustru!’ — Således vet nu, min Adol-
flne orsaken, hvarför jag rest till denna ort. I öfvermorgon reser jag tillbaka till Långbro
och blifver der någon tid hos min mor och glädjande skulle det vara, att der få mottaga
min Adolfine som gäst. Sök att utverka tillstånd af edra föräldrar, att få resa till edert
barndomshem, Morstaberg, edra föräldrar pläga ju resa dit emellanåt. Glädjande vore
det, om de gjorde det nu, medan jag är qvar på Långbro. — Må väl
Gustaf
” Min Gustaf!
Ni har ordentligt gjort skäl för eder frånvaro ifrån staden och ni har användt
tiden på ett sätt, som är eder värdigt. Jag bäfvar för Anna Dahls tillkommande öde,
sedan hon som jag föreställer mig, nu ändrat sitt namn till grefvinna Stjernstråle. Ni
har genom eder berättelse uppväckt en rival till min tillgifvenhet och jag väntar att få
se er mycket svartsjuk. I afseende på grefve Kurt har ni ingenting att frukta; men jag
är deremot kär i hans far, den hedersmannen, som är värdig att bära en grefvekrona.
Huru få äro icke de, hvilka såsom han skulle hafva upptagit Anna såsom en dotter! Min
Gustaf, denne hederlige man har satt mig i förtjusning; men säg mig är han mycket
gammal? Må han länge i frid njuta af lifvet; menskligheten har icke råd att förlora
sådana karaktärer. Just då jag höll på att skrifva detta, ankom edert bref med under-
rättelsen om att Anna nu blifvit lagligen gift med Kurt Stjernstråle. Hon är således
verklig grefvinna. Detta var en glad nyhet; men jag måste dock ännu en gång säga
eder, att jag bäfvar för hennes tillkommande öde, ty jag kan alldeles icke tro på den
satsen, att en omvänd, utsväfvande menniska blifver den bästa äkta mannen. Dessutom
synes icke grefve Kurt vara någon omvänd syndare. Hvem var det, min Gustaf, som
förrådde så mycken dumhet och orimlighet i samtal? — Ack, hvad lycka och glädje kan
man begära af en man, som igenom laster och utsväfningar förlorat all smak för dygden
och är liksom död för själens ädlare känslor? Jag tackar eder för eder inbjudning till
Långbro. Mina föräldrar ämna verkligen för någon tid vistas på Morstaberg och jag
hoppas, att vi komma att resa från Stockholm, medan ni ännu är qvar på landet. Jag
skall då bedja eder göra mig bekant med hjeltinnan i eder historia och med eder rival,
den äldre grefve Stjernstråle, hvilka ni för min skull måste bjuda till Långbro, medan
jag vistas på Morstaberg. Jag längtar att komma till landet. Somliga af vår familj äro
visserligen af annan åsigt, men vi komma nog att ändock vistas på landet en tid. Hur
kommer det till, min Gustaf, att icke alla känna samma förtjusning vid åtanken af lands-
bygden, som jag erfar, då jag ser ett grönt fält och en vacker skog? Upplös för mig
denna gåta, min läromästare, min filosof, min vän! — Farväl!
Adolfine.
F <*
V J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
