Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
andra! Och sådana äro alla de, hvilka icke känna någon öm dragningskraft i bjertat. och
som icke kunna smaka den vällust, hvilken uppkommer af en allmän välvilja för mensk-
ligheten. Mitt svar på eder fråga blir således, att det icke är brist på smak, som i allmän-
het beröfvar menniskor rätta njutningen af landets behagligheter, utan att det snarare är brist
på oskuld och rena seder; (y man bör komma ihåg, att vi under barndomsåren alltid älska
landet, och huru skulle man då sedan kunnajorlora den smaken, om det icke skedde genom
vana af och deltagande i konstlade nöjen, genom hvilka vår törsta håg för enfald och
oskuld så småningom utplånas och försvinner. Derföre, min värdaste Adolfine! så länge
ni hos eder finner en stark böjelse för landets nöjen och så länge den enkla och okonstlade
naturen förmår att hos eder uppväcka höga och tjusande tankar, blifver edert lif behagligt
och ni finner er icke allenast sjelf nöjd, utan ni förmår äfven derigenom att göra andra
glada och nöjda. Men skulle ni deremot någonsin känna någon kallsinnighet för dessa
förströelser och uppträden, så att ni betraktar dem utan någon särdeles förnöjelse, så tro
icke, att en förändrad smak dertill är orsaken, utan ransaka noga edert bjerta, så skall
ni finna, att denna förändring härrör antingen af någon afvikelse från oskulden, eller af
en dåraktig lättsinnighet. Men som jag vet, att den senare aldrig hos eder kan ega rum,
så är jag öfvertygad om, att ni aldrig behöfver frukta någon förebråelse för den förra.
— Farväl, min Adolfine. Måtte landets skyddsgudar alltid omgifva er! Det önskar eder
Gustaf Björnram.’"
Tankspridd genomläste jungfru Adolfine denna epistel och skref derpå hastigt
följande rader:
*Min Gustaf!
Jag tackar er tusen gånger för verserna, som ni skickade’mig. Jag skall fram-
deles säga er, hvad jag tycker om dem. Men nu! Nu är det annat! Rid genom natt
och dag från Långbro till Stockholm. Tiden ilar! Hjelpen måste vara snar, om den skall
kunna få namn af bjelp. Förfärliga saker försiggå här! Ni vet inte, ni, hvarför eder
Adolfine inte kunde komma till landet. Ni vet inte ni — — —. Ni vet inte–––––-.
Skynda! Skynda! Hvarje minut är dyrbar! Skynda!
Eder Adolfine!"
Sedan denna biljett blifvif hopfästad och förseglad med en vaxkupa befalde hon
insin kammarjungfru samt tillsade henne att lemna biljetten till budet, samt tillsäga det-
samma, att skyndsamt aflemna den till herr Gustaf Björnram på_ Långbro.
Åtta dagar efter sedan Adolfine Oxenstjerna’skickat sin knapphändiga biljett till
herr Gustaf Björnram, som då vistades på Långbro, syntes två personer närma sig slottet
Tre kronor i Stockholm från norra sidan. Då de kommit fram till de väldiga murarne
följde de dessa åt höger och veko snart in på Vestra långgatan, der de gingo in i ett
stort hus, straxt invid en af vattenportarna midt för Gråmunkeholmen.
Det skulle hafva varit fåfängt att söka vänta på dem, tills de åter skulle komma
ut ur huset, den väg de gingo in i detsamma, ty då de väl kommit in i byggnaden och
der träffat en man, för hvilken mängden plägar darra, men hvilken dessa personer sökte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
