Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sökte att stilla sin familjs och sina gästers oro med försäkran, att, som han med sig sjelf
visste, att han icke hade några ovänner, så kunde icke heller någon fara vara å färde.
Derefter öppnade han dörren för att höra efter, hvad som var å färde.
Hastigt såg han sig omgifven af en hop värfvare, hvilka, utan att låta sig röras
af alla de tårar och alla de böner, som hustrun och barnet fälde och bådo, grepo sitt rof
och förde bort den stackars Henry ifrån denna fridens boning, hvars lugn genom laster
eller oljud aldrig varit stördt eller rubbadt. Fåfängt bad han om tid att få trösta sin
familj. Omöjligt! Känslolösa för menskligheten och skyddade af en inrotad landets vana
läto dessa grymma menniskoröfvare föga röra sig af en makas klagan, eller af en dotters
tårar. Mannen och fadern var i deras våld. De frågade efter ingenting, utom att föra
honom bort.
Ni känner kanske hur värfningarne i England går till, mäster?”
”Nej!” svarade Spånt.
”Jo, det går till så, att den som värfvas tages tillfånga och föres med eller mot
sin vilja bort till flottan.”
”Det var ett ruskigt sätt!”
*Ja men, är det så, mäster!”
”Så skedde också här,” fortsatte Vimpel, ”och då Henry icke en gång fick om-
famna det käraste han egde på jorden, kunde han inte mera än kasta en ångestfull blick
på sin hustru, som föll i konvulsioner och höra sitt ångestfulla barns skrik, utan att kunna
bringa den förra någon lindring eller det senare någon tröst.
Han blef genast förd på värfningsbåten och kastad under däck, der han förblef,
all dess att han kom ombord på ett örlogsfartyg, som hade fått ordres och genast seglade
till sin bestämda ort.
Henrys olycka biet ännu odrägligare genom det hårda bemötande, som han fick
erfara af officerarne på krigsfartyget, hvilka icke gjorde sig besvär att reflektera öfver
skilnaden mellan gensträfvighet, ovillighet och bedröfvelse, beständigt skylde de honom för
lättja och försummelse. Genom en frätande oro blef hans kropp så försvagad, att han på
en tid inte förmådde fullgöra de skyldigheter, som hans tunga kall fordrade. Han behöfde
således någon lindring i tjensten för att öfvervinna en sjukdom, hvarigenom han var i
fara att förlora ett lif, som, huru bedröfligt det än var, han likväl var skyldig att vårda.
Han blef derför sjukrapporterad; men, till vanära för mensklighet, ansågs han
såsom lat och konstig och dömdes derföre till straff, liksom skulle man derigenom kunna
förbättra hans utmärglade kropp och nästan bristande hjerta, — man begråter afrikanens
slafveri; — är inte den hederlige Henny Randolph äfven värd en tår? — Träldomen med
all dess både förmenade och verkliga tyngd kan med skäl anses såsom ett solsken emot
det mörker, som omgaf hans själ.
Officerarnes grymma ordres blefvo genast satta i verkställighet och blygden af
en offentlig krigsaga var oändligen frätande för Henrys hjerta. Frätande måste den också
alltid vara, då man göres till slaf för Jriheten.
Henry kunde inte bära så mycken oförtjent hårdhet utan att vackla i sin stånd-
aktighet. En oförtjent skam rörde honom mera än allt annat: Hans ära hade blifvit
fläckad. — Att möta en fiende, såsom det anstår en marinsoldat att göra, hade han äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
