Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej !”
”Tala! Tala! För Guds skull tala! Jag förstår dig inte!”
Vimpel svarade intet, utan stirrade blott utåt.
”Hvad ser du?”
Intet svar följde.
”Var barmhertig, min vän! Säg mig, hvad du ser på?”
”Jo, jungfru, jag ser ut på vågorna, om — — — ”
”Hvad?”
”Om den goda magten — — — ”
”Nå, men så tala ut!”
”Eller den onda skall vinna!”
”0, Du Herre Krist!”
”Ja, bed jungfru! Bed, innan det är försent!"
”Hvad har jag då gjort?”
”Jo, ni har misströstat om de goda rånas magt och kärlek; och intet är så farligt
som misströstan. Ty det är just denna, som gifver de onda råna magten att krossa de
goda och dem, som dessa hafva velat beskydda.”
”Hvad menar du med goda och onda rån? Denna fråga har jag gjort en gång
förut, utan att få förklaring derpå.”
Vimpel såg på jungfru Ebba och sade:
”Jo, det vill jag säga eder, jungfru! I hafvet finnas två magter en god och en
ond liksom öfver allt annorstädes.”
”Nå! Vidare!”
”Dessa magter bestå af goda och onda rån eller hafsjungfrur. De goda vilja
menniskornas väl och de onda menniskornas förderf. Det är ständig strid mellan dessa
magter. De tumla om med hvarandra i böljorna och stundom segrar den goda magten,
stundom den onda. De äro temligen jemnstarka och det beror ofta på menniskan sjelf,
om hon blir räddad ur sjönöd eller inte. De onda råna vräkte vårt fartyg mot denna
klippa och förstörde det, samt sänkte ned det i djupet. De goda råna lyfte oss upp på
dessa klippor och gåfvo oss denna båt till räddning. Allt har hittills gått oss väl och
vi hafva äfven alla varit tacksamma. — Men nu — — —”
”Men nu? — — —
”Nu är det annat!”
”Hvarför?”
”Jo jungfrun skändade hafvet och de goda rån, som hittills hnlpit oss. Ni miss-
tröstade och derigeuom skjuter ni de goda rånas hjelp ifrån oss och öfverlemnar oss i
de ondas våld. Hvad skall det då blifva af oss? 0, juugfru, jungfru! Tvifla aldrig på
det godas magt.”
”Jag tviflar inte, min vän!”
”Väl om sä vore, då kanske vi ännu kunna räddas.”
”Gud stå oss bi!”
”Ja, det må ni bedja.”
I detta ögonblick kom Stålsköld springande ned från berget och ropade:
”Master höja sig vid horizonten!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
