Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag väntar!” svarade Pekka om Aina lemnade honom, samt fortsatte brådskande
sin väg till Kuhijärvi sjungande:
Ja, Vitt vitt jag gifta mig, men aldrig med dig,
Jag har en van på böljorna, som kommer snart igen.
Uti rosor.
Och hör du unga Dora, vill du gifta dig i år:
I år ä’ de åtta åren gångna förbi
Uti rosor.
På Kuhijärvi slott bodde den ansedde och rike riddar Erik Parviainen, hvilken
äfven var ortens domare.
Han var ogift och hans hns förestods af hans syster Ursula.
Utom dessa bodde äfven i slottet den unga och tagra jungfru Edla Horst, Par-
viainens myndling, till hvilken han hade ett godt öga och hvilken han önskade göra till
sin gemål. Detta var emellertid icke förenligt med jungfru Edlas tankar. Hon hade näm-
ligen fattat tycke för en nng adlig junker och till och med beslutat, att fly med honom
från sin förmyndare, om hon icke kunde biifva qvitt dennes efterhängsna kärlek,sbetygelser.
Det var med underrättelse om, att allt var färdigt till flykteD, som Aina kom
till Kuhijärvi.
På höganloftsbron träffade hon jungfru Edla och framlemnade till henne brefvet,
hvilket denna kysste och genast bröt, hvarefter Aina åter fick gå.
Erik Parviainen hade emellertid sett, att jungfru Edla mottagit ett bref och hans
svartsjuka upptändes genast.
Hans första tanke var att bemägtiga sig budet för att erfara, hvarifrån brefvet
kommit. Men vid närmare eftertanke fann han, att dermed litet eller intet vore vunnet.
Att försöka locka sanningen nr Edla skulle vara lika fruktlöst, hvarför det otvifvelaktigt
vore bäst att genom list komma åt sjelfva skrifvelsen.
Detta beslöt äfven Parviainen att göra och han satte äfven genast sin plan i
verkställighet.
Så fort och så tyst han kunde, smög han sig upp på höganloftsbron och nalkades
bakifrån jungfru Edla, som väl för tjugonde gången genomläste den kära skrifvelsen.
Hon hörde inte Parviainen, hvilken öfver hennes axel läste brefvets innehåll.
Då han gjort detta, öfverväldigade honom vrede och bestörtning och han slog sin
hand i räcket på bron och utfor, brinnande af svartsjuka, i förbannelser.
Förskräckt for jungfru Ella åt sidan och utstötte ett fasans rop, samt vände sig
om och stod öga mot öga med sin förmyndare.
Hastigt gömde hon sitt bref i sin väska.
"Det behöfs inte!” röt Parviainen.
”Ah!”
”Ja, min sköna och dygdiga jungfru, ni må bäfva!"
"Store Gudl”
”Jag vet allt!”
”0, Gud!” utropade jungfru Edla och ilade bort från höganloftsbron och in
i slotttet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
