Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ligt, då jag låtit lära dig att slå på harpans strängar, att taga dansens afmätta steg och
att tala främmande nationers språk?”
”Ja, tänk,” svarade jungfrun harmset, ”hvad allt detta har stått eder egen kassa
dyrt! Nej, min herr förmyndare, bindeln är tagen från mina ögon! — Min hela slägt är
död och dess egendom, hvartill jag är arftagerska, är satt i edert förvar! Jo, det var
just ett godt val! Ni skickade mig till Polen, der jag i ett kloster fick min uppfostran!
Der var jag inspärrad i hela tretton år och sedan — sedan har jag varit inspärrad här
som i ett kloster! Tänk, hvilket ädelmod! Tänk, hvad detta kostat eder! — Har ni till
min uppfostran tagit en enda fyrk ur er egen kassa?”
”Tyst!” ropade Parviainen och stampade i golfvet.
”Åhnej, ännu ett litet ord! — Redan länge har jag nämnts den lyckliga person,
med hvilken den stolte och mägtige domaren, innehafvaren af Kuhijärvi borg, riddar Erik
Parviainen skulle ingå äktenskap! — Ja, så har det hetat, så har man talat tillfölje af
ryktet, som blifvit utspridt genom er egen försorg för att derigenom afhålla unge ridders-
män att begära min hand. Ni har utspridt detta rykte, ehuru ni mycket väl vet, att jag
afskyr eder och borde ana, att mitt hjerta är fästadt på annat håll! AUtjemt plågar ni
mig med förklaringar öfver, huru ömt ni älskar mig! — Ni älskar! — Tyst nu en gång
med den orimligheten! — Jag är för mycket rik oeh ni allt för lågsint för en sådan
förening! — Det är för öfrigt inte mig ni älskar! Nej, det är mina skatter, hvilka ni
måste lemna från er, då jag bliiver en annan mans gemål! — Den sanna kärleken kan
ni aldrig känna, ty kärleken kan inte trifvas i samma själ som girigheten! — Än mer!
Er ålder passai’ inte till min! Ni gör er löjlig genom att spela kär i den, som kallat er
för fader! Fader! ett namn, som ni aldrig förtjenat att bära! Förtryckare! det har
varit edert rätta namn! Ni finner således, att er utsigt att någonsin kunna beveka mitt
hjerta är oändligt ringa och jag svär vid min moders minne, att jag skall göra allt för
att omkullkasta eder spekulation att erhålla min hand, hvilken aldrig af fri vilja skall
skänkas eder, utan måste tagas med våld.”
”Trotsiga flicka! Jag skall visa dig, att min vilja är din lag!” sade Parviainen.
”Det kommer väl att spörjas!” svarade jungfrun stolt.
”Akta dig, Edla!”
”Hvad har jag att frukta?”
”Allt! Då du tager dig en sådan ton, har du äfven i gengäld att vänta dig ett
strängt behandlingssätt!”
”Jag är intet barn, med hvilket man handlar efter godtycke!”
”Er amma, den gamla Dorotea, är för flat mot eder och från i dag skall hon varda
skiljd från er person!”
”Det är er värdigt, att hämnas på en gammal trotjenarinna, som ingenting
förbrutit.”
”Om jag blott kände, hvilka vägar som begagnats af eder för att drifva intrigen
mot mig till sådan spets, som den hunnit, så skulle jag snart sätta en bom för den stråten. ’
”Hvilken väg? Den gick ju genom ett bref, som ni stal er till att läsa.”
”Brefvet! Ja, det fördömda brefvet!”
”Det finnes flera!”
”Såå! Och du blyges inte att erkänna sådant?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
