- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
143

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143
"Jag har tröttnat på att ständigt blifva gäckad. Edla skall härifrån redan i dag!
Du iår föra henne i säkerhet till det folk, hvarom du förut talat."
”Hvad du är grutligt ond!" sade Ursula.
"Har jag inte skäl till det, då man gör allt för att bedraga mig?” utropade Par-
viainen. ”Gör dig i ordning! Om en stund skall du gifva dig i väg med Edla."
"Det var då inte nog att hållas fången här?" sade jungfru Edla snyftande.
"Inga tårar!" röt Parviainen. ”De inverka intet på mig! Du skall resa och
natten är särdeles lämplig dertill. Gör dig i ordning!”
"Hvilken utsökt hårdhet! Hvad tror ni er vinna dermed?" klagade flickan.
”Nog tycker jag, att resan kunde uppskjutas tills i morgon förmiddag," sade Ur-
sula. "Det är bättre att resa på dagen än under den mörka natten, då man iätt kan råka
falla i röfvarel änder. Dessutom tror jag inte, att mina krafter räcka till för en nattlig
färd och hvem skall då beskydda din Edla?”
Parviainen sträfvade emot; men slutligen lät han beveka sig att låta resan bero
till följande dagen. —
Sent på aftonen ankom en karl bärande ett stort paket till Kuhijärvi slott, der
han blef insläppt.
Parviainen, som förbjudit sitt folk att släppa in någon främmande utan hans med-
gifvande för hvarje gång, gick sjelf ned och tog emot mannen, samt paketet, hvilket inne-
höll de tygstycken, som Parviainen reqvirerat åt Edla.
"Så många stycken!" utropade Parviainen.
"Ja,” svarade budbäraren. "Min patron medsände dem för val, men vackrast är
det gröna tyget."
"Godt! Min brud skall sjelf få välja.”
Han bad mannen vänta och bar sjelf upp tygstyckena till jungfru Edla, samt bad
henne välja, hvilket hon ville hafva; men tilläde, att handelsmannen ansåg det gröna
vara bäst.
”Välj nu! Veckla upp tygstyckena och spegla dig en stund, samt säg till när du
gjort ditt val!” sade han och gick.
Jungfrun såg på de vackra tygen och vecklade ut dem.
Då hon vecklade upp det gröna stycket föll ett bref och ett litet paket ut ur det.
Hon grep hastigt dessa saker.
”Från honom!" utropade hon och bröt brefvet, samt läste:
"Jag har fått ert bref! Jag väntar er i natt under höganloftsbron. En silkes-
stege följer. Fäst den i broräcket. Jag skall stå nedanför och spänna stegen, samt mot-
taga er! Jag har lyckats muta ett af biträdena hos den handlande, der er förmyndare
handlar och är nu här, förklädd i hans drägt. Er evigt trogne
Hubert."
Glädjedrucken skyndade jungfru Edla att gömma undan silkesstegen och brefvet,
hvarefter hon lemnade åter tygstyckena med undantag af det gröna, hvilket hon sade sig
vilja behålla.
Derefter blef det tyst och hvila i Kuhijärvi slott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free