Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Detta kan synas underligt, då man vet, ätt sjukhuset blifvit stiftadt till bjelp och
skydd för dem, som icke kunna skydda sig sjelfva,
Men förhållandet var, att Danviks helgeandshus hade blifvit delvis upptaget för
andra ändamål under den nya regeringen.
Göran Persson visste att skaffa så mycket fångar i rikets fängelser, att dessa
blefvo otillräckliga. Då föll han på den tanken, att förvandla en del af helgeandshuset
vid Danviken till fängelse för sådana fångar, hvilka ledo straff för penningeskuld och som
således icke voro förbrytare eller statsfångar. Detta gjorde, att en del af Danvikens
lokaler voro ständigt upptagna och vi skola snart finna en person derstädes, som blott föl-
en ringa sknld blifvit fängslad.
Det berättas att Göran Persson bjudit en man vid namn Heræn en större pen-
ningsumma, mot vilkor, att han skulle rödja hertig Johan ur vägen.
Heræn hade mottagit summan och följt med till Åbo, der han sökt att utföra sitt
blodsdåd och varit nära att lyckas, men dock icke hunnit att fullborda sitt uppsåt. Han
följde då med tillbaka till Sverige i fängsligt förvar, men släpptes genast vid ankomsten
till Stockholm på Göran Perssons befallning.
Han hade nu i uppdrag att söka fullborda mordet i fängelset.
Denne Heræn var i själ och hjerta en god menniska, ehuru han blifvit förhärdad
genom ett olyckligt äktenskap, hvartill hans fader tvingat honom. Han hade i sin ung-
dom älskat en fager borgarjungfru vid namn Maria; men af den obeveklige fadern blifvit
skiljd från denna och tvingad till förmälning med en förnäm adelsdam, hvilken dock vår-
en Xantippa i dess värsta bemärkelse och gjorde honom hemmet till ett helvete. Följ-
den deraf bief, att han sjelf blef hård och han skydde intet för att hämnas sin olycka.
Men han hämnades icke på dem, som bragt honom i olycka, utan hans hat
träffade dem, som voro lyckliga inom sina äktenskap. Derför var han så lätt vunnen för
Göran Perssons ändamål, att rödja hertig Johan ur vägen.
Stundom återkom dock hans känslofullhet och hans goda hjerta tog ut sin rätt
och då kunde han handla som en god ängel för att tysta sitt samvetes qval. Det är så
här i lifvet, att hur förhärdad man än är, så måste dock de oförrätter, som vi sjelfva
lida, påminna oss om det onda, som vi tillfogat andra menniskor.
Samma nyårsdag, hvarpå nyss skildrade händelse timade, syntes Heræn begifva
sig från sitt-hem och drifven af osämja och olycka inom äktenskapet samt äfven af sam-
vetsagg vandra omkring i staden och förirrade sig äfven utom Söderport. Hans uppsyn
visade alla tecken till bedröfvelse och hans lika häftiga, som oregelbundna rörelser syntes
gifva tillkänna ett ifrigt bemödande att slita sig lös ifrån den ångest och de qval, som
söndersleto hans hjerta.
Under denna sin vandring fick han se en gammal ofärdig och trasig gubbe, som
med glad uppsyn sjöng en så munter visa, att han dermed väckte den olycklige Heræns
hela uppmärksamhet.
”Ack,” sade han då vid sig sjelf, "huru oriktigt döma vi inte mången gång om
medmenniskors lycka och olycka! Huru ofta misstaga vi oss icke både genom vårt med-
lidande och vår afund! Hvem skulle kunna se denne halfnakne tiggare, utan att röras af
medlidande? Och hvem skulle deremot, då han ser mig så väl klädd och skyddad för
den starka vinterkylan, kunna undgå att reflektera öfver Försynens olika utdelning afjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
