Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 5.
Sturemorden.
Konung Erik fiek aldrig någon frid för sin egen person.
Det var oro i landet, ty den danske konungen fortfor att låta härja och bränna
pä gränserna och hade äfven en god härförare i Eanizow, hvilken gjorde allt för att oroa
Sverige, samt hade inträngt i Westergötland.
Konung Erik deremot var missnöjd med sina fältöfverstar och de med honom.
Dertill kom äfven, att han ständigt oroades af Göran Persson, som oupphörligen
framlade för honom domar att underskrifva.
Vidare oroades han genom de upptäckter, som han trodde sig göra genom sina
astrologiska forskningar och genom hvilka han trodde sig finna förebud till sitt störtande
frän tronen af en man med ljust här.
Det enda ställe, han kunde finna ro, var i sin älskade Katarina Mänsdotters sköte.
Danskarne tycktes vara oemotståndliga och de svenska vapnen fördes ej efter
konungens önskan.
Han tilldelade dä befälet öfver de svenska trupperna åt hertig Magnus af Sachsen,
hvilken var i Stockholm för att fria till konungens syster.
Hertigen mottog befälet; men han kunde dock ingenting uträtta.
Då beslöt konungen att sjelf begifva sig ned till krigsteatern.
Vid sitt afsked från Katarina Månsdotter gaf han henne följande af honom sjelf
skrifna älskogsvisa*):
Väl är den, som från höga klippor I stora haf gå stora vågor,
Storm, Yäder, klippor och hård vinn.
Den kloker är, blir vid de låga
Källor, som fins i dalen din.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär, håller jag min herdarinn.
Kan vandra på en nedrig ban;
Hans fot på vägen faror slipper
Och der spasserar af och an.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag min herdarinn.
Ett stort slott varder ofta skakadt.
Utaf de hårda dunderslag.
Den, som högt vill, störtas tillbaka
Och faller i bedröflig klag.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag min herdarinn.
Utan står ofta för rik mans dörrar,
Klappar och slipper dock sällan in.
Hos Karin jag det ej behöfver,
Ty jag är hennes, och hon är min.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär, håller jag min herdarinn.
*) Se handlingar rörande Skandinaviens historia, del. IV, sid. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
