Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
högborne iursten Hertig Magnus i Östergötland från sitt lifs sundhet och helsa, samt trakta
efter hela konungahusets utrotande; så efter högstbemälde Kongl. Maj:ts vår alltid nådige
herre och konung sådant både för hans kongl. Maj:ts välfärd, så ock för menige Sveriges
rikes, dess innebyggares, hans Maj:ts trogne undersåtares och tjenares nytta och bästa,
icke sådant är lidande, utan är till sinnes med Gud den allsmägtiges hjelp sig uti ett
kristligt äktenskaps-stånd gifva med den person, som H. Maj:t behaglig vara kan, antingen
denna person är af adligt stånd, slägt och härkomst eller icke, antingen hon inrikes eller
utrikes; är, så göre vi veterligt att vi denna H. Maj:ts nådiga vilja och önskan icke vilje
förhindra, utan såsom trogne tjenare och undersåtar akta H. Kongl. Maj:ts gemål såsom
Sveriges drottning, samt erkänna hennes och Hans Kongl. Maj:ts barn såsom arvingar af
Sveriges krona” o. s. v.
Ungefär fjorton dagar efter sedan denna skrifvelse blifvit undertecknad och upp-
läst i rikets kyrkor, kom grefve Svante Sture, hvilken varit på jagt och lyckats skjuta
en stor massa med foglar, tillsammans med sin skogvaktare in till Stockholm för att sälja
jagtbytet. Han hade tagit med sig sin bössa, emedan den tagit någon skada under jagten,
samt begaf sig med vapnet i hand upp till Norrmalm, hvarest en vapensmed hade sin
verkstad, för att lemna bössan derstädes.
Under vägen mötte grefven konung Erik, hvilken blef mycket missnöjd öfver att
grefven bar sin bössa i handen, hvarföre konungen genast lät fängsla grefven och föra
honom till Smedjegården, hvarest han på andra eller tredje dagen derefter blef under tor-
tyr förhörd af Göran Persson, hvilken genom plågor ville af grefven framtvinga den be-
kännelsen, att han haft vapnet med sig till staden för att skjuta konungen.
Grefven vred sig under tortyrens plågor, men den önskade bekännelsen kom dock
icke öfver hans läppar.
Då Göran Persson fann grefven ståndaktig, beslöt han att använda andra medel.
Han erbjöd till den ändan grefve Svante ett hundrade daler silfvermynt, om han ville af-
gifva den önskade bekännelsen.
Men grefven svarade, att han icke kunde säga annat, än hvad han kunde stå för,
inför Gud och sitt samvete.
Då blef Göran Person upptänd af en häftig vrede och befalde att tortyren skulle
fortsättas.
Så skedde, i det att två kannor bränvin brändes upp på grefvens bröst.
Bekännelsen kom likväl inte, men grefven bad att han skulle få dö.
Detta hade Göran Persson intet emot. Han förklarade denna grefvens bön
vara liktydig med en bekännelse och utfärdade befallniDg om grefvens afrättande.
Grefven leddes ut till bödlarne för att ljuta döden; men i samma stund kom be-
fallning från konungen, att någon afrättning icke skulle få ske.
Göran Persson ville emellertid icke släppa sitt byte, utan lät sätta grefven i det
så kallade Stockhuset, ett ohyggligt fängelse, hvarest han lemnades i saknad af det nöd-
vändigaste och der hans bränsår på bröstet fingo läka sig af sig sjelfva. Derefter fördes
grefven till Sala silfvergrufva, hvarest han fick hugga sten, tills han slutligen, på hans
gemåls böner till konungen, blef befriad.
Det hade varit beslutadt att gref Svantesson skulle gifta sig med en af de tre
döttrar, som konungen hade med en dotter till den rike krämaren Per i Porten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
