Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spörja om vägen. Der träfiade de en rask och hurtig dräng, hvilken genast var villig
att följa dem öfver åkrar och ängar och visa dem på rätt stråt, så att de inte skulle gå
vilse. De tackade och när de slutligen hade skiljts från drängen, frågade Sanct Per:
’Hvad tänker du gifva drängen, som följde oss så långt och visade oss vägen?’
’Jo,’ svarade vår Herre, ’han skall i lön få den lata pigan, som låg oeh sof i sin
bänk i förra stugan, som vi voro inne uti.’
’Nej, men det vore väl stor synd,’ sade Sanct Per.
’Det måste dock så blifva,’ svarade vår Herre. ’Den duglige skall förbättra den
dålige. Om två lata komma ihop, huru skulle det då gå för dem i verlden?’ —
De fortsatte vägen och kommo inom kort till en tredje stuga, som innehades, af
en enka. De gingo äfven dit in och, som de voro mycket hungriga, så begärde de att
få något att äta. Gumman var fattig, men godhjertad och gaf* dem sin enda kaka bröd,
den vandringsmännen läto sig väl smaka. När de ätit, lade vår Herre det öfverblifna
stycket af kakan under en grästorfva och då vår Herre gick, sade han till qvinnan:
’Detta skall du inte hafva gjort för intet.’
Dagen derpå växte en kålplanta upp på den torfva hvarunder vår Herre lagt
brödet. Då gick vår Herre tillbaka till gumman och sade:
’Du gaf mig bröd i går. Jag ger dig kål i dag, Sålänge du har bröd och kål,
behöfver du inte svälta.’
Slutligen kommo de till en gård, der en pojke stod ensam i stugan och slog med
en visp i ett mjölspann, så att mjölet rök i taket.
’Hvad gör du för odygd?’ sporde vår Herre.
’Jag sopar snö, kan du väl se,’ svarade pojken näsvist.
’Så sopa snö då!’ sade vår Herre och sedan fick pojken snö, hvareviga vinter, så
länge han leide.” —
”Det var en bra berättelse, Rutger,” sade hertig Carl åter och slog honom på
axeln, ”för den skall du hafva en bräddfull bägare öl, då vi komma tillbaka till Nyköping
från fru Märtas gästabud.”
Den unge Rutger bugade sig inför hertigen.
”Det var en tråkig historia,” sade markgrefvinnan. ”Nej, jag vill höra något om
kärlek eller också om mannakraft och strider,”
”Då kan jag berätta, som kanske kan tillfredsställa eders durehlauchtiga nåds
tycke,” sade Erik Stenbock.
”Handlar· din om kärlek?” frågade markgrefvinnan lifligt.
"Nej, eders durehlauchtiga nåd,” svarade Stenbock, ”men om strider.”
”Låt höra då!”
*) ”Vid ett gästabud,” berättade Stenbock, ”der afgudarne voro samlade, sade
Tor till Ägir:
’Du skall ofta göra dryckesgille.’
Detta sade Tor med anspelning på ett tillfälle, då gudarue varit bjudne hos Ägir
och funnit honom hafva brist på kittlar. Mörk i hågen bad Ägir Tor hemta en kittel.
”Deri åt er alla
mjöd jag brygger.”
*) Ur Eddaii,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
