Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Tor tog bägaren och slog honom i en klippa, så att klippan brast itu; derpå slog
han honom genom pelaren i jättens sal; men alltid bars bägaren hel fram till Hyme. Dä
försatte sig Tor i sin gudakraft och slungade bägaren mot jättens panna, så att bägaren
remnade, men den jernhårda jättepannan förblef hel. Nu förleddes jätten af sitt begär
att ytterligare pröfva Tors styrka till just det, som de besökande önskade:
’Nu återstår,’ sade han, ’att försöka, om I kunnen bära kitteln ur salen.’
Tyr försökte två gånger, men förmådde inte röra honom ur stället. Då fattade
Tor kitteln i bräddarna, lyfte honom på hufvudet så att ringarne skramlade mot hälarne
och bar honom så ur salen. Skyndsamt begåfvo sig Tor och Tyr från Hymes gård.
När de kommit ett stycke fram, sågo de, hnrn en hop månghöfdade jättar kommo ur ber-
gens hålor östanifrån. Då hof Tor kitteln från skullrorna, fattade sin hammare, som kal-
lades Mjolner och skyndade mot trollen, samt dräpte dem allesammans.
Så kom starke Tor ock hade den kittet
Å gudatinget Som Hyme egt.
När nu Ägir fått kitteln, brygde han deri mjöd till ett stort gästabud, hvartill
alla gudarne blefvo inbjudna. Dit kommo äfven de förnämste af gudarna med undantag
af Tor, som var borta i härnad österut. En mängd asar och alfer vore ock der. Gästa-
budet var stort och praktfullt lysande af guld i stället för eldsljus och mjödet iskänkte sig
sjelft. Vid bordet prisade de församlade Ägirs båda tjenare Fimafeng och Eide. Detta harmade
den onde Loke, så att han dräpte Fimafeng. Då blefvo asarne förbittrade, skakade sina
sköldar och Jupo med anskri till Loke, samt drefvo honom till skogen, men återvände
sjelfva till gästabudet. Efter en stund återkom Loke och utanför salen träffade han Eide,
hvilken han frågade, hvad dryekessamtal gudarne månde hålla. Eide svarade:
’Om sina vapen och sin lycka i strid talar gudarnes söner; men ingen af dem
talar ett vänligt ord om dig.’
’In skall jag likväl för att skåda laget och blanda men i asarnes mjöd,’ sade
då Loke.
Eide varnade honom och sade:
Om du går in för att säga smädeord till de blida gudar, må du veta, att du
sjelf får uppbära lönen derför.’
Loke bekymrade sig likväl ej derom, utan gick in. Vid hans åsyn uppstod en
allmän tystnad i salen; men Loke sade:
’Törstig kommer Lapter långvägs ifrån för att bedja eder, I asar, gifva honom
en dryck af det klara mjödet.’
Då tystnaden fortfor, fortsatte han:
’Hvarför ären I så tysta, I mörka gudar? Visen mig en plats i eder krets, eller
drifven mig härifrån!’
Brage svarade:
’Säte och ställe gifva dig asarne icke; ty för väl veta de, åt hvilka de bänka i
sina gillen.’
’Har du glömt, Oden,’ sade Loke vändande sig till denne, ’när vi i forna dagar
blandade vårt blod? Då svor du, att ej smaka en dryck, som ej bjöds oss gemensamt.’
Oden bevektes af dessa ord och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
