Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
Mörk blickade han efter henne.
Dä hon försvunnit, knöt han handen kring värjfästet och sade med beslutsamhet:
*Mâ du rasa, gamla kung Märta! Din dotter skall dock med eller mot din
vilja blifva min gemål!”
Derefter lemnade han rummet och gaf bud, att hans häst skulle sadlas och att
hans följeslagare skulle göra sig i ordniDg för hemfärd.
En stund efteråt stampade hans häst pä Hörningsholms borggård och han begaf
sig ned för trapporna för att rida hem.
I aulan mötte han erkebiskop Laurentius.
*Hvarthän?” frågade denne.
”Till Torpa!” svarade Stenbock.
”Redan?”
”Ja!”
”Jag hade hoppats, att vi skulle hafva fått sällskap ett stycke på väg.”
”Skall eders högvördighet resa i dag?”
”Ja, om några timmar.”
’Jag måste rida genast.”
”Farväl då, herr Erik, helsa eder herr fader och fru moder,”
”Jag tackar, eders högvördighet!” svarade Stenbock och tryckte erkebiskopens
hand, hvarefter han skyndade ned för trapporna och ut på borggården, der han kastade
sig på sin häst, under det att han vid sig sjelf tänkte om erkebiskopen :
”Den der krutgubben kunde gerna hafva rest på samma gång, som de öfriga
bröllopsgästerna i stället för att gå och prata tok i min envisa moster.”
När han kommit upp på hästryggen, rände han sporrarne i springarens sidor.
Hästen stegrade sig och satte derefter af mot vindbryggan, som ledde ut öfver slottsgrafven.
Då han närmade sig borggårdens port, kastade han sina blickar upp mot slotts-
fönsten och fick der se sin älskade, jungfru Malin, hvilken blifvit underrättad om, att herr
Erik skulle lemna Hörningsholm. Då hon fick höra hästtrampet på borggården hade hon
derför i full négligé sprungit upp ur sin bädd och fram till fönstret för att åtminstone få
se en skymt af sin älskade.
Då nu herr Erik fick se henne i fönstret, strök han baretten af sig och tryckte
den mot sitt hjerta. Jungfrun besvarade denna helsning genom att lägga ett finger på
munnen och derefter föra det ut mot fönstret, hvarefter hon pekade på sitt hjerta.
Detta skedde just som herr Erik upphann vindbryggan, öfver hvilken han red i
carrière, under det att hans tjenare med knapp nöd kunde följa honom i den häftiga ridten.
Vi vilja nu kasta en blick på herr Erik Stenbocks härkomst för att göra oss full-
komligt klart, hvilken man det var, som fru Märta vågade behandla på ett sådant sätt
som om han hade varit en skolyngling. Derigenom få vi äfven visshet om, huru mägtig
fru Märta i verkligheten var.
Ätterna Stenbock och Store (inte att förvexla med Sture) äro svenska så långt
tillbaka man känner. Som konung Gösta var både svåger med och svärson till herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
