- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
256

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

456
Den ärbare krigaren Boije, om hvilken vi förut talat i detta verk, fann mera
hinder än nytta i konungafränderna Erik Stenbock, Niis Sture, samt i Anders Sig-
fridsson Rålamb.
Likväl bief Erik Stenbock samma är fältherre; men detta oaktadt skref konung
Erik till sina förtrogna inom arméen, att de ej borde lyda honom, eller den andra fält-
herren Hogsnsköld Bielke i annat, än det konungens namn kunde visas på orderna.
Genom den oreda, som häraf måste uppstå, vann Rantzow segrar och fältherrarne
kunde med möda fly undan.
Stenbock blef på detta sätt blott en fältherre till namnet.
Man såg äfven den förtörnade herr Erik bland de herrar, som mottogo konung
Eriks tronafsägelse.
Den 19 November 1568 skref ”Johan med Guds nåde Sveriges, Göthes och Vendes
utvalde konung oeh arffurste,” till sia käre frände herr Erik Sture, huru han borde för-
handla med menige man i alla landsändar utöfver hela Sveriges rike om några konungens och
riksens råd åliggande värf och ärenden. Kunde han ej medhinna Småland egde han att för-
ordna en annan i sitt ställe af adeln, antingen Måns Persson eller Joen Olsson. — Desse
blefvo slagne till riddare 1569.
Vid fredsunderhandlingarne i Danmark sändes friherre Erik Stenbock såsom gene-
ralissimus öfver krigsfolket i Småland och Vestergötland för att gifva vigt åt under-
handlingarne.
Det var denne framstående man, som begärde sin kusins, jungfru Malin Stenbock,
hand och det var äfven denne man som af fru Märta blef behandlad med sådan styf-
moderlighet, som vi af det föregående erfarit.
Fru Märta hade sagt sig skola sända ett bref till sin syster Brita Eriksdotter
Stenbock till Torpa angående de båda systrarnas barns ömsesidiga tycke för hvarandra.
Hon höll äfven ord.
Samma dag, som herr Erik med blödande hjerta red från Hörningsholm, sände
fru Märta Sture en ryttare, hvilken hade i uppdrag att skyndsamt rida till Torpa med
brefvet, hvilket hon dock icke adresserat till sin syster, utan till hennes gemål.
Budbäraren red raskt undan och tog sig inte så långa rastestunder, som herr
Erik, hvilken gästade än här och än der på de herresäten, som lågo i hans väg. Detta
gjorde äfven att fru Märtas bud anlände till Torpa straxt efter herr Gustafs Olofsson
Stenbocks oeh hans gemåls återkomst till Torpa från bröllopet på Hörningsholm, samt
innan herr Erik hunnit till föräldrahemmet.
Fru Brita hade, så snart hon kommit hem och sedan hon njutit någon hvila ge-
nast satt sig in i de husliga göromålen, hvilka nu under ett par veckors tid varit öfver-
lemuade i andras händer och den idoga qvinnan njöt med fulla drag af att åter få komma
in i sina vanor. Somliga af tjenstefolket berömdes för skyndsamhet och ordning, hvar-
emot andra erhöllo snubbor för bristande tillsyn och fortfärdighet.
Sedan hon på detta sätt inspekterat den inre hushållningen på Torpa, befalde hon,
att hennes slända skulle framtagas och hon satte sig ned och började med lust och lif att
spinna garn till nya väfnader, hvilka skulle väfvas under den närmaste framtiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free