Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
Magdalena stod ! grönan lund,
När solen sig hafver rodnat,
Och sjelf Gud Fader till henne kom.
Allt uti lunden gröna.
Magdalena gif mig vattnet rent;
Ty jag vet ingen källa ren.
Jag har ej bytta, jag har ej spann,
Jag kan ej ge er dricka ur bara hand.
Hade du inte varit i mannavåld,^
Så skulle jag druckit ur din bara hand.
Magdalena"svor sin konung båld,
Att hon aldrig varit i mannavåld.
Magdalena, svär dig inte bort,
Du hafver aflat foster tre.
Magdalena föll på sina bara knän:
Sjelf Gud Fader mig skriftar här.
Och ingen annan lön skall du få,
An uti skogen i sju år gå.
Ingen annan mat skall du.få,
An äta knoppar af träden små.
Ingen annan drick skall du få,
Än suga daggen af bladen små.
Ingen annan ro skall du få,
Än ibland björnar och lejon gå.
Ingen annan säng skall du få,
Än uppå törnen och taggar små. —
När de sju åren voro om,
Sjelf Gud Fader till henne kom.
Hvad tyckes dig om lönen din?
Yäl tyckes mig om lönen min.
Yäl tyckes mig om lönen min,
Ty jag har fått min förtjenta lön.
Hören, I änglar, släpp qvinnan in,
Ty hon har lidit för synderna sin’1
I himmelen är bygd din stol,
När solen sig hafver rödnat,
Och ibland änglar får du din tro.
Allt uti lunden gröna.
”Hvarför sjunger du sä sorgligt, Malin?* frågade jungfru Elsa Lindenkrona,
hvilken en dag på hösten år 1573 satt uppe i jungfru Malins höganloftsbur på Hör-
ningsholm.
”Mitt hjerta är beklämdt,” svarade jungfru Malin.
*Då skall du sjelf sjunga eller låta andra sjunga för dig glada visor eller berätta
glada sagor. Det stärker lynnet må du tro.”
Jungfru Malin svarade intet.
”Vet du, Malin,® fortsatte jungfru Lindenkrona, ”hemma på Framnäs lefver min
mors gamla kammarjungfru, hvilken tjenade henne innan hon blef gift. Hon kan sagor
och visor, hon, må du tro. Hon kan narra menniskor både att skratta och gråta. Min
mor säger äfven att Marta varit henne ovärderlig under sorgens ögonblick och detsamma
säger min far. Han och mor behandla Marta och hennes man, pappas gamle väpnare,
Tor*), som sina likar.
”Har din mor haft sorgliga tider, säger du?” frågade Malin.
*Ja, jag tror det åtminstone. Jag vet inte, på hvad sätt, men efter hvad jag
tyckt mig förmärka, så måtte morfar haft något emot pappas och mammas giftermål.”
”Ahl — ” suckade jungfru Malin.
■) Se Kung Gösta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
