Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S67
han sist om sig sjelf, hvarefter han steg ned frän talarestolen och — Upsala möte var
slutadt.”
"Gifve Gud,” sade hertigen allvarligt, ”att Sverige finge flera sådana erkebiskopar
som den första evangeliska varit.”
’Dertill säga vi ja, och amen,” sade Kruuse.
”Hans högvördighet har helt visst icke mänga dagar qvar af sitt lif,” upplyste
Stenbock. ”Dä jag för en vecka sedan var i Upsala, 13g han i nästan fullständig afmatt-
ning. Hufvudet var redigt, men hans kropp var till ytterlighet försvagad. Han var visser-
ligen alldeles utan plågor ; men åldern hade kylt hans lemmar och helt visst kommer han
att afsomna i stilla frid.”
Samtalet afstannade hastigt emedan bäten, som styrdes af hertigen tornade emot
ett undervattensskär och rände ett stycke upp pä detsamma.
”Berätta det!” utropade hertigen. ”Jag var i Upsala hos hans högvördighet erke‘
biskopen och glömde alldeles bort att min kropp sitter i det här nötskalet. Tog den läck?”
”Nej, eders höghet,” svarade Kruse.
”Vi skola genast vara loss,” sade Stenbock och fattade en bätshake.
Betjeningens bätar anlände inom nägra ögonblick till gründet och snart var den
hertigliga båten flott, hvarefter färden fortsattes och inom kort ankrade den lilla flot-
tiljen utanför klippan, på hvilben Hörningsholm tronar.
Hertigen lät afskjuta ett par skott, som kallade ut folk från slottet, der glädjen
blef allmän öfver det oväntade besöket. Alla, fru Märta i spetsen, helsade ödmjukt her-
tigen. Elsa Lindenkrona flög i Rutger Kruuses armar och Malin Sture blef sjelf öfverraskad
öfver att hennes rodnande kinder upplystes af ett gladt leende, något som icke händt
sedan herr Erik Stenbocks’sista besök derstädes.
Kung Märta, som fru Märta Sture till Hörningsholm kallades, var och förblef obe-
veklig, dä det var fråga om hennes dotters giftermål med Erik Sture. — Hennes syster
fru Brita Stenbock gjorde allt för att befordra sin sons önskningar; men det var omöjligt’
hon vann ingenting dermed. Hertig Carl talade äfven med fru Märta om saken, men utan
resultat, fru Märtas bestämdhet var lika fast som den klippa, pä hvilket hennes Hörnings-
holm var bygdt.
Erik Stenbock fortfor emellertid, att liksom fordom umgås pä Hörningsholm och
hans moster hade ingenting deremot, utan mottog honom alltid mycket vänligt och önskade
honom alltid välkommen åter, då han red derifrån.
Slutligen i slutet af år 1573 dog erkebiskopen Laurentius Petri.
Nu ansägo såväl Stenbock, som Malin Sture och deras slägtiugar och vänner, att
tiden kunde vara inne att ånyo bestorma kung Märta med böner om de ungas förening,
ty nu var erkebiskopen död och de menade, att han hade varit det egentliga hindret för
det önskade giftermålet.
Men jungfru Malins moder var och förblef sig lik. Hon sade, att hon icke hade
något att anmärka emot herr Erik, utan skalle till och med önska honom till måg, så
framt icke han vore hennes systers son; ty syskonbarn få icke gifta sig med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
