- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
269

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269
’ Det var lust och lif i den hertigliga borgen i Nyköping, då Stenbock med sina
följeslagare anlände dit.
Det nya året, som först helsats med gudstjenst, helsades nu med kämpaspel och
och dryckeslag. Svärdsslag och dryckesvisor återklingade i borgen och mycket blef druc-
ket under denna nyårsfest, dit äfven markgrefvinnan Cicilia blifvit inbjuden med sitt hof
från Arboga.
Ett ståtligt frukostbord stod dukadt då Stenbock anlände och infördes i gästa-
budssalen. En helstekt gris med ett äpple i munnen tronade på bordet och väldiga öl-
stånkor med lock och handtag af silfver stodo framför hvars och ens plats.
”Se,” utropade hertigen, ”den älskogskranbe riddaren! Fyllen en ”välkomma”
åt honom och låten honom dricka sin älskades skål på nyårsdagen, innan han börjar att
med öss angripa den nye Serimrer, hvilken tycks simma i fett.”
Stenbock bugade sig för hans kunglig höghet hertigen och för hennes durchl. hög-
het markgrefvinnan, samt skakade händer med vänner och bekanta, hvilka voro församlade
hos den yDgste Wasasonen. Derefter drack han i djupa drag ur den väldiga ”välkomma”,
som af fagra jungfruns händer räcktes honom, sedan den på öfligt sätt blifvit kredensad
af markgrefvinnan, hvilken fungerade som värdinna på sin broders nyårsfest.
Derefter följde han hertigens inbjudning och satte sig till bords.
”Hvad var det du sade, Carl?” frågade markgrefvinnan. ”Den älskogskranke
riddaren?”
”Ja, just så!”
”Åb, hvad det var roligt? Har ni ett hjertesår, herr Erik ?” utropade den tank-
lösa Cicilia.
”Han tycker väl, att det är så lagom roligt,” förklarade hertigen och drack.
Markgrefvinnan fortsatte :
”Olycklig kärlek — — —
”Låt det der ämnet hvila, min syster,” sade hertigen, ”och må vi i stället fröjda
oss, medan vi kunna; hvem vet, hvad det nya året här i sitt sköte.”
Festligheterna hos hertigen fortforo hela dagen och mången riddersman hade, då
aftonen inträdde, svårt att vägleda sig genom trappor och gångar uti slottet för att komma
till sina hvilorum.
Herr Erik var dock under hela dagen icke vid sitt vanliga goda lynne och en
gång syntes han med allvar tala med hertigen, hvilken tillkallade Eutger Kruuse, hvarefter
de tre herrarne länge samtalade med hvarandra uti ett afsides beläget rum. — Slutligen
upphörde emellertid detta samtal och de ögon, som förstulet blickade in uti det rum, der
de tre herrarna uppehöllo sig, funno, att hertigen slog herr Erik Stenbock på axeln, under
det att herr Erik vexlade handslag med herr Rutger.
”Hvad månde detta betyda?” frågade en ridderman en annan.
”Helt visst en sammansvärjning mot konung Johan,” svarade denne. ”Konungen
och hertigen äro ej de bästa vänner, trots det att de äro bröder.”
Ja, det var verkligen en sammansvärjning, men ingalunda mot konung Johan,
utan i stället mot — kung Märta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free