Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
’Να är jag fri!’ fortsatte Hjalmar. ’Nu bräcker dagen för mig! Krig är förklaradtl’
En helsans och kraftens rodnad spred sig hastigt öfver hans kinder.
Klangs ögon kastade ljungeldar mot Hjalmar. Han tyckte sig som ung pä nytt,
den gamle kämpen. Tusende minnen uppstego i hans själ. Han blottade sitt silfverhvita
hnfvud och en betydelsefull suck trängde sig fram ur hans bröst.
’Krig?’ stammade han.
’Ja, krig!’ svarade Hjalmar, samt tilläde:
’Konung Erik har nu tröltnat vid danskarnes plundringar på svenska gränserna
och han skall nu qväsa dem, som en gång hans herr fader, kung Gösta, gjorde!’
’Så vaknar då åter,’ talade veteranen, ’den nordiska hjeltekraften ur sin dvala!
Så klappar då åter det nordiska folkets hjerfa för konung och fädernesland! Det är ej
vekhet mer, det är kraft och mandom !’
’Ja. kraft och mandom!’ svarade Hjalmar och ett ädelt leende spelade öfver
hans läppar. Hjalmar sade:
’Förstår du skogens sus i milda sommarnatten,
Förstår du strömmens brus emellan klippors schakt,
Förstår du neckens sång från insjöns blåa vatten,
Hvad säger klippan grå, som står der tyst på vakt?
Förstår du fogelns sång i skogens gröna salar,
Förstår du folkets hymn, som går mot himlen blå?
Allt, allt om kraft, och nordiskt sinne talar !
Blott för det ädla våra hjertan slå! —
Så gläds med oss du man från fordomtida,
Ty ännu finnas uti norden män!
För kung och land allt, allt vi trotsa, lida
Och kraftens gudom vakar för oss än!’ —
Den gamle qvad:
’Ljuft är sitt öra låna
Till sådant tal af son från kämpars land!
Må fanan flyga och må trumman dåna.
Drag svärdet bart med käck och säker hand !
Tack, ungersven, tack för ditt ord!
Uti din blick jag läser heder!
Än fins det mandom uti nord,
Än tro i Svithiods krigarleder!’ —
’Ja!’ utropade Hjalmar. ’Till strid jag drager för kung och land att kämpa
segra eller döl’
’Tack!’ stammade Klang och reste sig upp från bänken för att sluta den unga
krigaren i sina armar; — men — o ve! — Elsa låg redan förut huld och smägtande
vid Hjalmars hjerta.
Då glömde veteranen allt.
’Usling!’ ropade han. ’Har du kommit hit för att ljuga och bedraga mig! —
Har du kommit till mig för att röfva fråi mig min enda skatt, min ålders glädje! —
Ljuger då din blick liksom din tunga! — Du har ej nämndt ett ord om kärlek? — Du
har hellre låtit hjertat, blöda? — 0;h likväl sluter du nu en qvinna ömt till ditt bröst 1
— Du rodnar ej! — Du blyges ej, öfver att så bedraga en gammal mani’
’Farfar!’ utropade Elsa och kastade sig i veteranens armar. ’Han ljuger ej!
Han bedrager dig ej! Farfar! Farfar!’
Men Klang var obeveklig. För första gången i sitt lif sköt han sin älskling
ifrån sig.
O du,’ sade han till Elsa, ’hvi har du gjort mig denna sorg? Gå bort härifrån
du arma, fallna flickat Jag har sökt att skydda dig från allt ondt; men äfven du har
bedragit mig! Gå bort!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
