- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
288

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288
”Jag kan tro det. Men nu har denna nattens väktare dragit sig bort och
morgonrodnaden färgar östern röd. Jag måste skynda tillbaka till Hörningsholm för
att förbereda allt.”
”Gör inte för långa förberedelser, så att vi frysa ihjäl här i skogen.”
”Nej! Klockan tio reser jag.”
”Klockan tio alltså.”
”Ja!”
”Godt!”
”Farväl till dess!”
”Farväl!”
Stenbock satte sin gångare i rörelse, men höll strax derpå igen tyglarna, så att
djuret stannade.
”Håll noga utkik!”
”Ja, var lugn!”
*Oeh visen eder ej förrän vi komma fram hit till skogsbrynet, så framt vi icke
äro förföljda och behöfva bjelp.”
”Nej!”
”Farväl!”
”Farväl!”
Stenbock red tillbaka ned på fjärden, samt fortsatte i galopp tillbaka till Hör-
ningsholm, dit han kom just som man vaknade i slottet.
Han gick upp på sitt rum och hvilade sig en kort stund.
Derefter gick han ned i en af salarna, der frukosten plägade serveras.
Der träffade han sin syster och jungfru Malin.
Grefvinnan Cieilia, som väl kände de ungas tycke för hvarandra, ville låta dem
ostördt tala vid hvarandra några ögonblick, hvarför hon lemnade rummet.
”Malin!” sade då herr Erik.
”Erik!" svarade hon.
”Vill du ännu tillhöra mig!”
"Ja, ack ja!” svarade hon och lutade sitt hufvud mot hans bröst.
”Är du beredd att följa mig, om det gälde, till verldens ände.”
”Ja!”
”Vill du då följa mig trots — — — ”
Han hann inte fullborda sin fråga, förr än dörren öppnades och fru Märta
trädde in.
De unga skildes hastigt åter och jungfru Malin skyndade att omfamna och kyssa
sin moder samt önska henne en god morgon.
Stenbock gick äfven fram och helsade henne, samt kysste den vördiga fruns fram-
räckta hand. Men inom sig förbannade han hennes ankomst just i detta ögonblick, då han
hade vigtiga saker att tala med sin älskade om.
”Är ungherrskapet lemnadt på tu man hand?” frågade fru Märta med en sträng
blick på sin dotter och Stenbock.
”Ja,” svarade de unga.
Fru Märta ringde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free