Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Hemligen bedrefvo derefter Herbst och Fecht den liturgiska rörelsen och till den
grad jesuitiskt anlagd blef Fecht, att då han biet ombetrodd att genomse den aflidne erke-
biskop Laurentii Petri skrifter och fann dem vara alldeles stridande mot de liturgiska
åsigter, som han genom Herbst insnpit, så undanstack han den gamle bispens skrifter, i
stället för att utgifva dem, hvilket icke upptäcktes förr än långt efteråt, då de med
mycken svårighet åter framletades.
Herbst och Fecht ansågo sig emellertid kunna uträtta allt för litet, hvarför de
beslöto att inkalla en medhjelpare och funno slutligen en sådan nti en norrman vid namn
Lars, en illfundig och illistig bof och jesuit. Han kom in i landet i fårakläder, det vill
säga, han uppgaf sig vara lutheran och varmt tillgifven den evangeliska läran, hvarföre
ock Fecht honom falskeligen rekommenderade till presterligt embete i Stockholm och in-
stallerade honom såsom kyrkoherde i Gråmunkeholmskyrkan derstädes.
Denne maD, hvilken var värd allt det förakt, som han sedan ådrog sig, blef all-
mänt kallad Kloster-Lasse.
Kloster-Lasse, hvilken i början utmärkte sig genom ett höfviskt uppförande, fick
i uppdrag att upprätta ett ”collegium’’ för ungdomens undervisning. Med begärlighet
gjorde han detta; men uppträdde der på ett sätt, att han, som man säger, bet hufvudet
af skammen.
Ibland annat predikade han följande:
”När en ärlig mans hustru ligger sjuk, må hennes man, emedan hon sjuk ligger,
taga sin legopiga till sig i sängen.”
Konungen lyssnade emellertid till de liturgiska satserna och befalde, att en liturgisk
förordning skulle utgifvas. Den utgafs äfven, gillades af erkebiskop Anders Laurentii —
Laurentii Petris efterträdare och konung Johan antog äfven sjelf liturgien till jesuiternas
och drottningens stora glädje.
Presterskapet sammankallades till Stockholm och liturgien påbjöds öfver hela
landet samt utgafs af trycket i en bok med röda permar, hvilken derför fick namn af:
Röda boken.
Det blef stor splittring inom kyrkan.
Många prester ville inte veta af ”Röda boken”. Men det hjelpte inte.
Ty när några biskopar lade sig deremot (såsom till exempel M. Mårten i Lin-
köping så), svarade konung Johan:
”Hvad viljen I säga? Ären I annat än lyde-biskopar! — ”
Andra prestmän, som lade sig emot liturgien, svarades:
”Käre vän! Är du lärdare, visare och förståndigare än erkebiskopen och andra
höglärde teologer, som antagit liturgien? — ”
”Röda boken” blef alltså påtvingad den sveDska kyrkan. Prestmännen i allmänhet
voro emot densamma; men somliga antogo liturgien af svaghet, räddhåga och obeständigt
sinne, andra genom lockande löften om stora fördelar, somliga åter genom trug och hot.
Påfven skickade nu till Sverige den förhatlige jesuiten Anton Possevinus, hvilken
i påfvens namn stadfästade liturgien.
Den svenska församlingen kom i upplösningstillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
