Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Straxt derefter slutade dansen och konungen var räddad, samt steg upp och
tackade Mornay och grefven lör den förnöjelse, som de skänkt honom.
Mornay beslöt emellertid att passa ett lägligare tillfälle för att fullborda sitt mor-
diska uppsåt.
Några dagar derefter begärde en. skotte, Hugh Cahun, audiens hos konungen.
Denne Cahun var med bland de sammansvurne; men som han fattat en personlig
tillgjfvenhet föi konungen, så beslöt han att lädda honom och yppade under audiensen
mordplanerna till konung Eriks befrielse.
Konungen lät genast undersöka saken, men kunde icke finna något hugg på Mornay
och Archibald. Skenet vände sig emot Cahun, hvilken troddes vilja konspirera emot de
nämnde männen, för att genom deras undanrödjande förskafla sig ett högre befäl. Detta
gjorde, att Cahun sjelf blef stäld för rätta och tilltalad för falsk angifvelse, dömd till
döden och afrättad.
Den fångne konungen blef emellertid flyttad till Kastellholm på Åland och efter
en tid derifrån till Gripsholms slott, hvilket är beläget i Södermanland, och således låg
uti hertig Carls hertigdöme.
Mornay, Archibald, Gilbert Balfour och kapten Michel voro nu de återstående af
de sammansvurne, jemte Peder Berg, hvilken uppviglade folket i Småland till uppror emot
konungen.
Dessa undgingo likväl icke konungens misstankar, ehuru han låtit afrätta Cahun,
som för honom yppat komplotten.
Han skickade derför de skotska och engelska trupperna till Lifland för att ej
hafva dem alldeles inpå sig.
Der kom det till ovänskap mellan de legda skottarne och likaledes legda tyskarne
i svenska hären, och denna oenighet urartade till en sammanstötning af mycket svår be-
skaffenhet mellan dessa trupper.
Men ännu värre ting skulle hända.
de Mornay och Archibald blefvo äfven oense och började en träta. Det ena ordet
gaf det andra. Archibald kallade de Mornay en feg löftesbrytare, som åtagit sig att döda
konungen under svärdsdansen, men ej gjort det och dessutom beskylde Archibald de Mornay
för att ha varit skulden till Cahuns död.
Detta hände just som tyskarne och skottarne löpte till storms mot hvarandra,
hyarför de båda höfvidsmännen måste ila ut för att söka stilla upploppet. Sammansvärj-
ningen emot konungens lit hade emellertid genom den nämnda ordvexlingen blifvit afslöjad
och inberättades fortast möjligt till myndigheterna och till konungen sjelf.
Archibald blef dödligt sårad under skottarnes och tyskarnes strid och fördes döende
till Sverige, hvarest han dog i fängelse i Westerås.
Carl de Mornay tog sin tillflykt till hertig Carl i Nyköping; men hertigen ville
inte veta af honom utan sände honom till Stockholm, der han blef dömd och afrättad.
Konung Erik satt emellertid fängslad på Gripsholm och hans trogna Katarina
hade följt honom, och var ofta tillsammans med deras gemensamme son, Gustaf, hvilken
vid konung Eriks afrättning blifvit stoppad i en säck för att dränkas. Erik Sparre hade
emellertid varsnat detta och befriat konungasonen fråA döden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
