Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
I anledning af det allmänna missnöjet blefvo några hugenotter mördade utanför
deras gudstjenstlokal och detta var begynnelsen till de borgerliga krigen, som under tre
konungars tid i det närmaste ödeläde Frankrike. Här är icke stället att beskrifva dessa
oroligheter, hvilket äfven skulle blifva allt för vidlyftigt. Vi vilja endast anföra nägra
hufvudhändelser, hvilka tjena att belysa historien om den drottningen, som jesuiterna
funno passande för sina ändamål i Sverige. Bäda parterna sökte att bemägtiga sig den
nnge konungen, hvilket äfven lyckades hertigen af Guise att göra. Han förde honom från
Fontainebleau till Paris. Detta förorsakade hos drottningen sådan skräck, att hon i hem-
lighet anhöll om bjelp af Condé, som ock genast var beredvillig att lemna denna hjelp.
Han lät derför samtlige hugenotterna beväpna sig. Triumviratet i sin ordning beväpnade
äfven sina trupper. Konungen af Navarra tog hofvets parti och belägrade Condé i Rouen,
under hvilken belägring han stupade. Kriget fortsattes emellertid med vexlande framgång.
Den första träflningen kom till stånd vid Blainville, der connetabeln af Montmorency blef
fången af prinsens folk, prinsen deremot föll i det andra partiets händer. Båda blefvo
sedermera mot hvarandra utvexlade.
Ehuru konungen följande året förklarades myndig, bibehöll dock Katarina rege-
ringen med samma oinskränkta magt, som förut och underhöll derför alltid de inbördes
krigen och partiens jemnvigt.
Den första stöt, som hugenotterna fingo, var år 1669, då prinsen af Condé för-
lorade lifvet vid Jarnac; Coligni tog då öfverbefälet och skötte detta med stor skicklighet.
Eftersom man nu tviflade om, att med magt undertrycka hugenotterna, arbetades
det på att genom list dämpa deras vidare utbredning. Och detta gaf anledningen till en
af den förfärligaste händelse, som är känd af historien, och hvilken händelse förnedrar
Katarinas minne och bör anses som den största skamfläcken i hennes lif. Denna afsky-
värda gerning skedde 1572 på följande sätt:
Konungen af Navarra hade lemnat efter sig en ung son, som dittills haft titel af
prins till Bearn; men när fadern dog, lät han kalla sig konung af Navarra och blef sedan
konung af Frankrike under namn af Henrik IV. Denne unge furste, som nu var närmaste
prins af blodet och tillika af modern uppfostrad uti den reformerta religionen, ansågs så-
som prinsarnes förnämste beskyddare. Hofvet arbetade på att i äktenskap förena honom
med franska prinsessan Margareta och när denna handel var drifven så långt, att bilägret
skulle ske, bjödos alla de förnämsta hugenotterna att bevista samma högtidlighet. Inga
höfligheter blefvo då sparade för att fånga dem i snaran och på det att Coligni skulle
betagas all fruktan, utspriddes det ryktet, att man tänkt förklara krig mot Spanien, och
■att han vid detta krig vore påtänkt till befälhafvare öfver de franska trupperna. Amira-
lens vänner varnade honom att ej förlita sig på ära och tro, hvarför han oek utan vidare
eftersinnande infann sig jemte flera förnäma personer vid prinsens biläger.
Sedan äktenskapskontraktet var undertecknadt och samma samt följande dag blifvit
tillbragdt under dans, glädje och spel, hände amiralen den olyckan, att han på gatan’blef
träffad af tvänne muäkötkulor, af hvilka den ena borttog ett af hans fingrar och den
andra inträngde i hans venstra arm. Detta förorsakade stort alarm och ingen syntes
mera rörd deraf än konungen sjelf, hvilken oek genast låtsades, som om han ville arrestera
hertigen af Guise, såsom upphofsman till denna nedriga gerning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
