Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Erikssons dagar, då staden redan hade utvidgat sig på vattnets bekostnad, flyttades Söder-
port ungefär midt framför Jerntorgsgatans södra öppning. Men denna port blef nedhuggen
när Kristian II skulle hålla sitt intåg i Stockholm år 1520. Vid detta tillfälle nedrasade
troligen en del af muren i strömmen, hvilken på denna sida småningom fyldes, så att
strömfåran allt mera sammanträngdes *).
Ju mera farleden tilltäpptes genom deri anlagda qvarnar, samt på sidorna upp-
förda byggnader m. m., desto svårare blef naturligtvis genomfarten och de strömmen pas-
serande fartygen måste derföre halas genom strömmen med linor och spel, hvarför afgift
erlades af alla, utom af adeln och af Upsala stad, som af konung Johan III specielt be-
friades från nämnda afgift.2)
Den på södra sidan om Söderström belägna ön, som ur Mälarens och saltsjöns
böljor höjer sig med branta, sbrofliga berg, de så kallade Södra bergen, medan den längre
inåt, ehuru alltjemt högländ, likväl blir något förplattad och sänker sig, så att ett par
vattensamlingar, kallade Fatburssjön och Sinkensdam, der uppstått3) — denna ö kallades
i forna dagarpör’lsön eller Åsöna och nämndes redan år 1306 såsom liggande ”sunnan
för staden, der bysens fä gick”. Staden hade sålunda denna ö till mulbete och att detta
fortfor länge, bevisas deraf, att ännu år 1436 danskarne der röfvade borgerskapets bo-
skap, som gick i vall utanför södra tornet och att ön ända till Gustaf Wasas tid om-
nämndes blott såsom stadens utkant ocb mulbete.
Ofver ön ledde den så kallade Göta vägen, eller med andra ord, den stora väg,
som från Stockholm ledde till rikets södra delar4). Denna väg gick från Söderport och
alltjemt åt söder5),
Pelarbacken höjde sig vid södra ändan af Fatburssjön och uppbar de tre monu-
menten, som upprestes till minne af käpplingemorden 6). Vi hafva i det föregående talat
om dessa mord och de tre stenar, som restes i anledning deraf. Enligt en gammal legend
påstås det, att det mellan rådhusetT) och det nordligaste af monumenten på pelarbacken
’) Att strömmen här blifvit fyld med konstens åtgärd visade sig också vid anläggandet af nya sluss-
byggnaden år 1846 och följande åren, då det näs, genom hvilket slussgrafven gräfdes, befanns vara danadt
af mennb*ohand och man utefter hela dess sträckning påträffade murbruk, tegelstenar, glasbitar och jernskrot,
mynt, förrostade vapendelar, till och med kanonkulor blandade med murdelar, hvilka icke kunde vara annat
än lemningar efter den forna stadsporten och tornet. Genom sådana fyllningar och grunda ställen i strömmen
uppstodo sannolikt de i södra strömfåran bildade holmarne Qvarnholmen och Sluseholmen, hvilka, länge be-
byggda med qvarnar, slagtarhus, fiskargång o. s. v. nu intagas af en af Stockholms vackraste platser, Karl
Johans torg. Sålunda öfverbyggd har Söderström, eller Konungssund, som den kallades efter Olof den helige,
länge varit undangömd för allas blickar; men säkert är, att denna ström länge varit farbar och nyttjad till
segelled af fartyg och båtar, som gått från Saltsjön och in i Mälaren och tvärtom.
2) Slutligen blef emellertid Söderström så svår att passera, att man der måste uppföra ett ordent-
ligt slussverk, hvilket skedde under den för Stockholms väl nitiske öfverstäthållaren Flemmings tid.
) hu i det närmaste försvunna. Fatburssjön är alldeles fyld och södra jernvägsstationen är byggd
på denna fylda sjö.
4) Horntullsvägen anlades först i slutet af 17:de århundradet.
) Λ ägen gick öfver nuvarande Södermalmstorg och uppåt nuvarande Repslagaregatan, men der-
ifrån på snedden österut nedanför Pelarbacken (nu Kapellgränd) till Tullportsgatan och vidare framåt öfver
åsen mellan Årstaviken och Hammarbysjön, hvarefter den strök förbi Brännkyrka och Huddinge, samt för-
grenade sig med den>u\’arande stora vägen till Fittja.
6) Om Käpplingemorden. Se ”Kung Gösta”.
’) Som då låg vid Stortorget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
