Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
”Bäste mäster Isak, jag har här en liten gulddosa, som jag inte kan öppna och
beder eder derför vara mig bebjelplig dermed.”
”Ganz gerne lieber Frau, lassen Sie mich den dosa sehen!”
Och han räckte fram sina krokiga fingrar och fattade dosan, som fru Ingrid
räckte honom.
”Aha!” sade han, sedan han en stund vändt på dosan, ”diese ist ein atropp, sådan
som die galante Herren haffva und Worein de gemme sine elskedes kontrefai, Hier ist
mans ein kunstlås på diese dosa und jack kan mans icke öppnen, ohne zu den tingest
ferschtören, verstehen Sie lieber Frau.”
”Förstår ni er inte på läset, mäster Isak?” frågade fru Ingrid med gäckade för-
hoppningar.
”Nicht! Ackurat icke!”
’Förtretad ryckte fru Bielke dosan ur judens hand och lemnade i vredesmod hans
verkstad, samt begaf sig på väg hem.
Emellertid hade Per Baner kommit upp till palatset på Fatburssjöns strand.
Kärleksguden ledde honom till det Bielkeska palatset. Vi minnas att jungfru
Elisa omtalade för sin far, att hon för Per Banér tillstått sin kärlek.
Han träffade jungfru Elisa i trädgården, och som han fann henne vara djupt sorg-
sen, började han examinera henne om orsaken dertill.
Jungfrun omtalade, hvad som passerat, samt att hon varit till gamle Storm för
att förklara honom saken och att Anna blifvit utan någon orsak aflägsnad från den Bielkeska
familjen. Hon hade emellertid inte träffat den gamle och var mycket ledsen deröfver.
”Jag tänker, att Anna förklarar saken för sin far,” sade Banér, just som han i
jungfruns sällskap gick in i palatset.
Jag måste dock tala med den gamle, gode mannen,” sade jungfrun. ”Han har
mig att tacka för denna ledsamhet. Det var jag, som uppmanade min far, att sluta Anna
i sina armar. Aldrig kunde jag föreställa mig, att min mor skulle taga sådant humör för
det. Det var förfärligt; när hon blef ond, Per! Jag blef så förskräckt och jag fick en
idé, som nästan mognat till beslut tillfölje af detta uppträde.”
”Hvad skulle det vara för beslut?” frågade Banér.
”Jo,” svarade jungfrun, det, att — aldrig gifta mig.”
”Min Gud, hvad säger ni? Löftet i går, är det då alldeles glömdt!” ut-
ropade Banér.
Höi på, Per! Jag älskar eder lika fullt, men säg mig, hvaraf kommer det elaka
humör, som oftaplågar min moroch gör min far olycklig, ett humör, som i ett raseri,
hvilket inte kan beskrifvas, bröt ut i morgse.”
Troligtvis, svarade Banér, ”kommer det af svartsjuka och kärlek i förening.”
”Det är också min tanke. Min stackarsfar är ömkansvärd. Måhända blir jag
likadan som min mor, om jag blir eder hustru, så kommer jag i sådant fall att plåga
eder, såsom min far nu är plågad.”
”Slå bort de der tankarne, Elisa!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
