Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
styrka kämpar emot denna svartsjuka, som tyckes obotlig hos dig. Hvad har du för glädje
af all denna sorg, som du gifver andra. — Tag ditt förnuft till fånga. Yar lycklig sjelf
och låt mig få se dig, som fordom, då jag inte blott var älskad, utan äfven aktad af min
maka. Men du har hårdhet nog att stå emot min bön. Kom, min Elisa, och förena dig
med mig i böner till din mor. Hon kan inte vilja se endast lidande menniskor omkring
sig, då hon kan få se glädje och lycka blomstra i sitt hus."
"Min mor!" sade jungfru Elisas bedjande, och slog sina armar om hennes hals.
Nu var fru Ingrid öfvervunnen. Hon föll i sin mans armar, bad alla om tillgift
och bad slutligen Anna att stanna qvar såsom jungfru Elisas sällskap.
Men Anna svarade, att hon väl insåg, att hennes gamle far nog kunde behöfva
henne, hvarför hon beslutat att stanna der; men uttryckte sin glädje öfver, att hafva
återfått fru Ingrids aktning.
Efter denna förklaring togo Storm och hans dotter afsked.
"Du lemnar mig, goda Anna?” sade jungfru Elisa, när Anna och hennes fader
voro i dörren.
Anna svarade med en vänlig böjning på hufvudet, hvarefter dörren tillslöts
efter henne.
Fru Ingrid suckade djupt.
"Ja,” sade hon, ”jag undrar inte på, att man vill lemna mig. Hvem kan trifvas
med mig? — Att vara värd kärlek är något ljuft; men gunås, jag är det inte. Jag rår
inte för mitt lynne. O, du, min gode man, hvad du har fått lida genom mig. Städse
har jag marterat dig. Förlåt mig, gode make! Jag vill hädanefter taga mig i akt. All
misstro skall försvinna."
"Jag har förlåtit, innan du begärde det,” svarade herr Gustaf.
"Se här!” utropade fru Ingrid och tog upp ur sin rob den lilla gulddosan. "Se
här! Tag denna tillbaka. Din hemlighet gör mig icke vidare någon oro.”
”Tack, min vän! Jag vill äfven visa dig,” svarade hennes gemål, att jag inte
eger någon hemlighet för dig. Dosan skall öppna sig af sig sjelf.”
Medan han talade flög dosans dubbla boetter upp och blottade ett ovanligt vackert
qvinnoporträtt,
”Ett fruntimmersporträtt! Åh, hvilken skönhet! Hvem är det?” frågade fru Ingrid.
”Jag tror, att din misstänksamhet väckes ånyo! Dina blickar låga med en oro,
som inte bådar godt,” sade Bielke skrattande.
”Nej, nej, min vän, du misstager dig. Jag är endast betagen i denna qvinnas
skönhet.”
”Åh, hvad hon är vacker!” utropade jungfru Elisa, seende öfver sin moders axel.
”Nu vill jag emellertid, för att lugna dig,” sade herr Gustaf, "säga, att målaren
i denna bild sökt framställa och förena allt det skönaste, som han tänkt. Originalet till
denna bild kan inte hittas, om man än söker kring hela jordens ring. Låt det derför
blifva fred mellan oss på allvar.”
”Ja, min vän! Frid och kärlek skola hädanefter blomstra i vårt hem. Jag vill
försona allt. Elisa och Per Banér skola bli ett par.”
”Åb, min goda, älskade moder!” utropade jungfru Elisa och kastade sig i fru
Ingrids famn och dansade omkring med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
