Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
som ni söker min gode far? Ja, han skall nog trösta er. Jag skulle önska, att äfven
jag kunde lindra edra bekymmer —.”
”Hvad ni är god!”
”Vill ni hafva förtroende för mig.”
Ja) 3åS tar intet att dölja, — Ni har rätt, då ni säger, att jag är djupt sorgsen;
men ni skall helt visst inte förstå mig, ni, som har edert goda hem och är omhuldad af
föräldrars kärlek!”
”Äro edra föräldrar döda?”
”Ack, goda jungfru, mig är beskärd en af mensklighetens grymmaste lotter.”
”Åhl”
”Jag vet ej, hvilkens barn jag är. Jag har aldrig fått sluta mig till en faders
bröst, eller en moders hjerta. — Helt späd, har man berättat mig, blef jag af någon
okänd lemnad till en beskedlig qvinna i Eskilstuna. Der blef sedan .mitt tysta hem och
der nödgades jag se mina lefnadsbehof fylda genom ädelmod af den nämnda qvinnan och
af min välgörare, herr Gustaf Banér, hvilkens namn man lärt mig akta och älska. Jag
har hviskat detta namn i mina böner och hans hjelp har alltid varit till bands, ehuru jag
aldrig fått glädjen att se honom. Ej heller vet jag, om han fortfarande vill hjelpa mig,
som icke har någon rätt till hans ynnest. Man har sagt mig, att herr Gustaf lär hafva
känt min fader, som är död och att han af vänskap för honom tagit sig an hans öfver-
gifna dotter. O, hvad han har varit god mot mig ända från min spädaste ålder, och
hvad jag längtar att få kyssa hans händer och tacka honom, den ädlel”
”Min far!” utropade jungfru Elisa med liflighet. ”Trösta er, min vän! Har han en
gång börjat beskydda eder, så kommer han helt visst att fortfara dermed. Han är så god,
så öm och ädel!”
Hon tryckte ömt den främmande jungfruns händer. Derefter sade hon:
”Vet ni ej heller af någon mor?”
”Nej?” suckade den främmande, samt fortfor: ”Min uppfostran var dock be-
trodd åt ömma och goda händer. Min goda fostermor! I sjutton år har hon vårdat
mig. Men — ”
”Men?”
”Nu är hon borta?”
”Är hon död?”
”Ja, hon är ej mera till!”
”Stackars jungfru!”
”Derför har jag kommit för att i ödmjukket tacka herr Gustaf Banér för den
hjelp, han gifvit mig och lika ödmjukt bedja om ett nytt stöd i stället för det jag mistat.
Aek jag är så ensam, så öfvergifven!”
”Var viss om att min far ej lemnar er vind för våg, då han förut städse gifvit er
understöd. — Har ni aldrig sett honom?”
”Nej, aldrig! Men jag hyser dock för honom en vördnad, som om han vore
min far!”
j”Aek!”J utropade jungfru Elisa. ”Om min far förordnade, att ni skulle blifva
qvar hos 033! Hvad det skalle bli roligt! Skulle ni inte tycka det?”
”Jo, ack jo!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
