Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
”Ja,” svarade Cordula. ”Jag sätter ibland mina tankar f sång, så godt jag det
förstår. *Aek, det är judet enda sätt, hvarpå jag kan uttala mina sorgliga tankar.
Ottavio förstår inte, att jag sjunger om mig sjelf, förstode han det, så skulle han slå mig
i små stycken. Se, hur han slagit mig!” utropade hon och fläkte upp sin koftärm, samt
visade en arm, som bar tydliga märken efter våld. På sina ställen syntes gapande sår
och tydliga spår efter slag af en mjuk käpp eller ett tåg.
Djupt beklagade drottningen och de kringstående den stackars flickan.
”Hvarför slog han dig då, mitt barn?”
”Jag hade diktat en sång, hvilken jag sjöng under hopp att blifva hjelpt af någon
vänlig menniska. Det var äfven en god qvinna, som fattade medömkan med mig och jag
omtalade för henne allt, hvad jag omtalat för er, goda fru. Jag sade äfven, att jag sjun-
git sången om mig sjelf, såsom jag hoppades, att det en gång skulle ske mig, på samma
gång, som jag hoppades, att Guds välsignelse skulle strömma ned öfver det hem, der jag
en gång kunde få vistas och arbeta, bedja och tjena. Detta hade Ottavio hört. Han för-
stod mina ord, då jag talade, men sången förstod han inte, ty han har svårt att förstå
svenska språket.”
”Hur kan du svenska språket, mitt barn? Det har förundrat mig hela tiden,
ända sedan du omtalade, att du var från Schlesien?”
”Jag hörde i min barndom intet annat språk talas än det svenska.”
”Du är då således från Sverige?”
”Jag tror det, nådig fru.”
”Stackars barn? Hvem har kastat ut dig och dina syskon i främmande land?”
”Jag vet inte, nådig fru.”
”Honom,” sade drottningen allvarligt, ”vore det bättre, att en qvarnsten hade
varit bunden kring hans hals och han blifvit sänkt i hafvets djup, än ban gjort denna
förfärande synd.”
Ett instämmande sorl följde på dessa drottning Gunillas allvarliga ord.
”Fortsätt!” befalde hon flickan.
När Ottavio förstått, att jag bad om beskydd, ryckte han mig från den goda
qvinnan och slog mig så att dessa märken uppkommo.”
”Vill du sjunga den sången för mig, Cordula?” frågade drottningen.
Flickans ögon tårades och hon såg sig skygg omkring, samt sade:
”Jag törs inte, nådig fru. Ottavio skulle misshandla mig.”
”Du behöfver inte frukta. Jag vill beskydda dig!”
”Ni kan inte beskydda mig mot Ottavios hämd, nådig fru.”
”Du ser här omkring dig många riddersmän, tror du inte att de kunna för-
svara dig?”
”Jo, det tror jag. Men när jag blir ensam med Ottavio och hans band, skall
han taga skadan igen.”
Du skall inte mer återvända till Ottavio. Du skall stanna hos mig. Dina lidan-
den skola vara slut, mitt barn.”
”Må himmelens Gud välsigna eder, goda fru!” utropade Cordula och störtade till
drottningens fotter, samt kysste gråtande hennes klädningsfåli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
