- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
439

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

439
afbrutit frieriet. Detta hade skett på hans fasters, hertiginnan Elisabeths af Mecklenburg
inrådan. Men hos den unga Kristina hade detta alstrat ett agg mot Sigismund, hvilket
helt visst icke var utan sitt inflytande på förhållandet mellan honom och hertigen. Kristina
var äfven af ett lynne, som kunde komma ihåg en oförrätt.
Hon var en mycket arbetssam och sparsam qvinna och hon visade sie kunna
hålla hoffolket i schack.
Hon var inte vacker, men ansigtet var välbildadt och kroppen storväxt och stark.
Bröllopet firades med stor prakt och ståt. Alla hertigens slägtingar in- och ut-
rikes, voro bjudna och de skickade sina fullmägtige med skänker till den hertigliga för-
mätningen. Många kommo sjelfva.
Konung Johan var emellertid sjuk och kunde inte komma.
Konungen hade varit sjuk på våren och låtit uppbygga ett lusthus på Skepps-
holmen for att der kunna njuta af den friska luften. Han hade äfven blifvit bättre der-
städes; men han var dock icke så frisk, att han tordes fara på bröllop.
Han sände emellertid Erik och Arvid Stenbock med skänker till förmälningen,
hvarjemte fru Malin Stenbock representerade drottningen.
Kort efter hertigens förmälning beslöt konungen att för att få njuta af sjöluften
företaga en resa till Upsala. Första dagen skulle han emellertid stanna vid Torfvesund
och hvila der öfver natten.
Det var för att möta konungen och hofvet der, som de båda ädlingarne, hvars
samtal vi hört, landvägen voro på väg till Torfvesund.
Vid Torfvesund hade mycket folk samlats, ty ryktet om de kungliga galejornas
ankomst dit hade spridt sig som en löpeld kring i trakten straxt efter stallmästare Lilje-
sparre och grefve Horn hade ankommit dit. Dessa herrar hade nämligen i uppdrag att
forbereda slottsbetjeningen på de kungligas ankomst och att tillsäga djurvaktarena i den
derstädes varande djurgården, att vara tillstädes, emedan hans majestät hade uttryckt
den önskan att få se de nya hjortarne, som blifvit ditsläppta.
Dessa anstalter väckte genast uppmärksamhet hos nejdens befolkning. Från man
till man spred sig ryktet om konungens ankomst och man gick man ur huse för att få
beskåda herrligheten och då slutligen galejorna syntes på den lilla fjärden utanför Torfve-
sund, vimlade hela stranden af högtidsklädd allmoge.
För sakta vind och med slappa segel styrde galejorna in till stranden och för-
ankrade sig der och när landgången till den kungliga båten lades ut och den gamle, hvit-
skäggige konungen visade sig på landgången, på ena sidan stödd af den späda drottningen
och på den andra af riksrådet Göran Posses väldiga gestalt, upphäfde allmogeskaran skal-
lande hurrarop.
Mitt trogna folk! ” sade konungen, behagligt berörd af denna välkomsthelsning,
samt nickade till höger och venster och ju mera han nickade, desto kraftfullare blefvo
hurraropen.
Dagen var ovanligt vacker oeh mild. Man skulle kunnat tro, att det var en dag
i slutet af Juli månad i stället för i början af September.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free