Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens oro tycktes ej vilja öfvergifva honom. Han flyttade sig fram och åter
på sitt läger och sökte stundom blicka in i flickans ansigte.
Cordula fortsatte:
Hvem är del, som bygger den bredaste bro?
Och hvar gångar fisken som stridast i flod?
Hvart bär den väg, som är bredast?
Och hvar ligger men’skan som ledast?
Konungen försökte att sätta sig upp; men han föll svagt klagande tillbaka på
kuddarne. Cordula sjöng:
Hvad är väl svartare än kol?
Och hvad är snabbare än lärkvingar små ?
Och hvad är hvitare än svanor?
Och hvad ropar högre än tranor?”
Konungen hviskade något och tryckte handen hårdt mot sitt hjerta. Cordula
hörde honom inte och såg ej heller hans rörelse, emedan hon hade sina ögon fästade på
sm lutas strängar. Hon sjöng derför vidare:
”Jo, solen är rundare än hjul.
I himmelen der finner du de fagraste djur.
I vester hafver solen sitt säte.
Åt öster ligga dödsmannens fötter.
Med’ hvarje ögonblick blef konungen mera orolig. Han sökte få en klar bild af
flickans anlete; men det lyckades honom inte, ty dels satt hon med hufvudet framåtlutadt
och. dels var lampskenet så osäkert. Utan att hafva en aning om konungens oro fortfor
Cordula att sjunga sin visa:
Och isen han bygger den bredaste bro.
Derunder går fisken som stridast i flod.
It helvetet går vägen som bredast
Och der ligger men’skan som ledast.
Ett anskri for öfver konungens läppar och han for tillbaka mot kuddarne, från
hvilka han sökt resa sig, samt blef liggande alldeles stilla. Cordula spratt upp vid konun-
gens anskri och såg frågande mot sängen, der den gamle låg, mera liknande ett lik än
en lefvande varelse. — Snart började han emellertid åter röra sig. — Cordula satte sig
då åter och fortsatte med sin sång:
Synden är svartare än kol.
Själen är snabbare än lärkvingar små.
Änglar äro hvitare än svanor.
Och Tordön ropar högre än tranor.” -
De drucko i dagar, de drucko i tre:
”Och vet du allt detta, så vet du väl mer.” -
Sven Svanehvit tog guldringar utaf sin hand,
Dem månde han gifva den vallareman.
Cordula knäppte några toner på lutans strängar och slutade sången, samt höjde
sitt hufvud.
Förskräckt fann hon då, att konungen satt uppe i sängen och stirrade på henne
med stela, glasartade blickar. Hans åsyn var till den grad dyster, att flickan blef helt
Wasaättlingarne. o8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
