Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Hertigen säg på den oförvågne riddersmannen. Men underligt nog svarade han intet.
. Straxt derPä gick han in i ett annat rum. När han kom ut derifrån var han
kladd i rustning.
, _ Γ riiia. genast!” sade kan till Liljesparre. ”Men medan min oeh mina mäns
astar sadlas vilja vi taga oss litet till lifs. Ni är varm oeh trött och säkert äfven
hungrig, En skitva rädjursstek oeh ett glas gammal tokayer skall säkert smakaoch gifva
er krafter för en hastig ridt tillhaka till hufvudstaden!"
... 4 . t0ch innan Liljesparre visste ordet af hade hertigen tagit honom under armen och
fort m honom i matsalen, der de båda herrerne genast slogo sig ned och njöto af en god
och starkande måltid, samt ungerskt vin.
En kort stund derefter galopperade de åtföljda af en stor skara riddersmän och
tjenare på vägen mot Stockholm.
Så snart hertigen hade hunnit till Stockholm och ridit in på slottets borggård,
kastade han sig af hästen och ilade med raska och bullersamma steg upp i drottnin-
gens våning. r
Der träfade han enkedrottning Gunilla och hennes hofdamer, hvilba voro syssel-
satta med att förfärdiga sorgdrägter, samt några af riksråden, hvilka icke lemnat slottet
sedan konungens död, utan afvaktade der hertigens ankomst.
Utan att låta sig anmälas oeh utan att taga af sig sin ryttarkappa ryckte her-
tigen upp dörren till samlingsrummet.
När han väl kommit in slängde han af sig kappan och kastade den åt sidan till
den narmast stående. Det var Cordula som mottog plagget och hade det; på armen en
lång stund, till dess att hon såg, att hertigen icke ämnade gå med det första. Då lade
hon från sig kappan öfver en stolskarm.
. ^ ..^a^7en ’n^e e^er st°r brådska, fru Gunilla med att underrätta mig om
hans majestäts, vår höge broders beklagliga frånfälle!” utropade hertigen, då han kommit
mom dörren.
Välkommen frände i vår sorg!” svarade enkedrottningen mildt.
”Det höfves eder, fru Gunilla, att tilltala mig medelst min tittel: Hans furstlige
nåde. Ej heller är det fråga om sorg och saknad, utan om lag och rätt. Minnens det,
fru Gunilla!” svarade hertigen.
’ Det höfves eders furstlige nåde att tilltala mig med min titel, då I icke kommen
såsom en sörjande frände. Det höfves äfven en riddersman att anmäla sig innan han
mträder till adelsdamer och i all synnerhet, innan han går att erhålla audiens hos hennes
majestät drottningen,” förklarade enkedrottningen med fasthet.
”Hvad djefvnlen, fru Gunilla fören I för språk!” Dundrade den stränge hertigen.
Veten I icke, att er magt nu är förbi och att det nu tillhör eder att stiga ned från
tronens trappsteg och försvinna bland mängden af uppblåsta adelsslinkor, bland hvilka ni
förut dvaldes, innan det behagade min högtsalige, käre broder, att kasta sina ögon på
eder? I tanken, att I skolen leka med mig, som I hafven gjort med min svage högt-
salige herr broder; men I skolen Anna, fru Gunilla, att ni nu fått eder öfverman, hvilken
icke låter sig bländas eller lockas af några sängkammarintriger!”
_ Enkedrottningen ämnade svara något, men hon hindrades derifrån af hertigen,
som vände sig till riksråden Posse och Bielke rytande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
