Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
”Dröj, Erik,” sade då Stenbock. ”Jag vill gå upp till hertigen och söka utverka
uppskof till i morgon bittida.”
”Tack, min moders broder! Gå till hertigen och bed för min stackars oskyldige
make, bed för mig, som i afton för första gången fått i frid rå om min gemål. Bed, att
allt, hvad det än må vara, må uppskjutas till morgondagen.”
”Jag skall det, Ebba!” svarade Stenbock och lemnade rummet tillsammans med
hertigens budbärare, hvilken han följde upp till slottet.
”0, du, min dyre Erik! Hvad betyder denna kallelse från hertigen?” frågade fru
Ebba, då hon blifvit ensam med sin man. ”Var inte allt förlikt? Har man narrat dig i
en fälla, hvarur du kanske aldrig skall kunna komma ut? Ack, jag olyckliga qvinna, som
ständigt skall sväfva i oro öfver mitt lifs stöd.”
”Min dyra Ebba!” svarade herr Erik och återgäldade sin gemåls smekningar.
”Mitt samvete är rent och jag har intet att förebrå mig. Denna kallelse vid så sen
timme, förstår jag ej sjelf; ej heller vet jag, hvarför borgerskapet blifvit befaldt, att gå
under vapen. Men det må nu vara, hvad som helst, hvilken orsak som helst till dessa
anstalter, så skall jag dock med Guds hjelp klargöra mig från de misstankar, som synas
hvila öfver mig. Sanningen måste ovilkorligen segra och att jag är oskyldig till några
stämplingar, det är vid den lefvande Guden sannt.”
Örontasslare eller afundsmän,” sade fru Ebba, ”hafva måhända förtalat dig hos
hertigen och vändt skenet emot dig?”
”Kanhända; men de hafva då helt visst gräft gropar åt sig sjelfva.”
”Hur sorgligt, att icke Sveriges konungahus och Sveriges ädla ridderskap kunna
lefva i ömsesidig vänskap, ömsesidigt förtroende med hvarandra!”
”Ja, min Ebba, detta är i sanning mer än sorgligt; men detta förhållande är ej
ridderskapets fel, utan i stället konungahusets. Den röda boken och jesuiterna hafva mest
orsakat denna brytning. — Men, min goda Ebba, slå bort dina sorger och vänd dina tan-
kar till den allsmägtige, som skall leda allt till godt slut. Gå till hvila och sof din lugna
sömn. Jag vill följa dig in i ditt sofgemak och kyssa våra barn, hvilka nu som bäst
slumra i stilla drömmar. Lyckliga äro de, dessa oskyldiga små; måtte himlen bevara
dem från allt ondt.”
Helt sakta och med armarne slingrade om hvarandras lif gingo de båda makarne
genom de praktfulla gemaken in i fru Ebbas sofkammare, hvarest barnen äfven lågo.
Sparre böjde sig ned öfver dem och kysste dem lätt. De vaknade ej; men de logo i
sömnen, då deras faders läppar berörde deras pannor.
Nu knackade det åter på palatsets port.
”Hvad är det?” utropade fru Ebba och slöt sig krampaktigt intill sin gemål.
”Det är helt visst Stenbock, som återkommer från slottet,” svarade Sparre. ”Gå
till hvila, min Ebba, och öfverlemna allt åt Gud!”
Han kysste henne och lemnade sofkammaren för att taga emot den ankommande,
hvilken verkligen var Stenbock. Men han var ej ensam, utan riksrådet Göran. Posse och
hertig Carls hofråd Göran Stjernsköld voro honom följaktiga.
Då Sparre fick se dessa senare, anade han oråd och sade till Stenbock:
”Jag kan finna, att du inte lyckats utverka anstånd åt mig, frände?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
