Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
fåfängt drömt bort sin enda, korta sommar? Ett underligt ting är menniskobjertat, under-
ligt såsom guldet! Mycket skönt bor i hjertat, mycket skönt, som verlden aldrig får se.
Men för individen perlar det som en källa för åkermannen och hjertats källa heter hopp!
O, ljufva hopp, du gudahelsning — — — —!"
Hans tankar afbrötos på ett förfärande sätt. I ässjan hade blifvit en stark explo-
sion som kastade vidt kring i rummet spillror af retorter, skålar, söndersmulade stenar,
träbitar och eldkol, samt aska. Flickan störtade med ett hemskt anskri upp från stolen
och segnade medvetslös till golfvet. Prinsen hade sprungit upp, men af lufttrycket kastats
tillbaka mot väggen och blef der stående, vacklande och stum, med händerna för ögonen.
Slutligen lyckades han åter komma sig före, tog händerna från ögonen, men vände blic-
karne från olycksstället.
”Ha! Mitt ödes nya, hårda slag!”
I detsamma rycktes dörren upp och Augustas moder störtade förfärad in, ropande:
”Min Gud! Hvad har händt? — Jag tänkte, att ni, som andra olycklige älskare
eller falskmyntare jagat en kula genom hufvudet på er och gjort ett slut med eländet! —
O, du allsmägtige!” utropade hon, vridande händerna af förtviflan, då hon fick se sin
dotter ligga till utseendet liflös på golfvet: ”Har ni skjutit min dotter genom bröstet. —
Ack mitt sköna barn, min änglaflicka!”
Hon sökte att få lif i flickan.
Gustaf tog en flaska från bordet och hastade fram till den afsvimmade samt
beströk hennes läppar och tinningar med flaskans innehåll, hvars ånga han äfven lät henne
inandas. Efter lång behandling slog flickan åter upp ögonen. Varsamt tog då Gustaf
henne i sina armar, sägande:
”Tänden eder igen, I stjernor i min natt!”
Flickan såg länge på honom, innan hon syntes vara viss om, att det verkligen
var han. Slutligen sade hon:
”Ni lefver, herr Gustaf, och famnar mig ännu på jorden, och ej i himmelen!
Ack, hvarför fick jag inte dö? —-”
”Min rara flicka, mitt älskade barn!” klagade modern.
TSe til), att eder dotter kommer i ro,” sade han och bar henne fram emot en
liten dörr, som ledde in till hennes sofbammare. Der lade han ned henne varsamt, sägande:
”Hvila dig, Augusta. Sof sött, sof ljuft och länge! — Sof! —”
”Ja. — Ack, om jag finge för evigt somna!” svarade hon sakta.
Gustaf gaf hennes moder några föreskrifter om, huru flickan bäst borde skötas
för att snart återkomma till krafter, hvarefter han lutade sig ned och kysste flickan ömt
samt lemnade sakta rummet, i dörren kastande en låDg och rörd blick på den sjuka,
vackra tärnan. —
När han kom tillbaka ut i laboratorium, hastade han förbi den i spillror slagna
spiseln, samt vände bort sitt ansigte från denna förstörelsens plats och skyndade fram till
bordet, der han under förtviflans åtbörder kastade sig i stolen, i hvilken han suttit och
läst i folianten.
”Så sjunk då till botten, min lyckas sista planka!” klagade han. — ”Pris vare
Gud, att hon, den oskyldiga blef räddad och liksom kastad i land om också på en naken
klippa. Hon är dock räddad!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
