Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
härd fans för mig, ingen famn öppnades för den värnlöse gossen. Nöden gjorde mig stark,
men gjorde äfven hjertat vekt och sorgen hindrade mig att glömma dem, som jag var
skyldig sonlig och broderlig kärlek. — Med dig, Xenia, gick solen npp och du sjelf är solen
på min lefnadshimmel; mor och syster deremot äro stjernorna nti minnets natt. — Men hvar
och en, som ej sett och lärt sig förstå, huru djup kärleken i ett modershjerta kan vara,
han skall heller aldrig förstå att skatta den sanna kärleken, som stammar just från denna
moderskänsla, hvilken i sin tur härstammar från all kärleks källa — Gud!”
”Vredgas ej på din Xenia, min Gustaf,” bad furstinnan. "Behåll din kärlek till
din mor och syster; men röfva ej en gnista af den kärlek, hvilken jag fordrar att du
skall egna mig.”
”Jag sade dig, att du var solen. Om all verldens herrlighet tillfölle mig och jag
ej egde dig, så vore jag dock fattig; men eger jag dig och intet annat, så är jag rik,
ty allt hvad veriden eger stort och herrligt, det förenar sig i ett enda, och detta enda
det är du!”
Vid dessa ord for han häftigt med handen öfver sina ögon och vacklade tillbaka
ett par steg.
”flvad är det Gustafl” utropade furstinnan och sprang upp förskräekt.
”Blott en svindel, hvilken giek öfver lika fort, som den kom. Jag har ridit genom
natt och dag, för att kunna fortast möjligt komma hit tillbaka, och kroppen har ej fått
den hvila, den behöfver.”
”Kom och hvila dig här,” sade furstinnan och drog ned honom bredvid sig på
ottomanen.
”Du svärmare,” sade hon, sedan han satt sig och slog sina armar om hans hals.
”Skall jag då i dig finna det ideal, som min själ tänkt sig; men som jag aldrig skulle
kunna finna här ibland österlandets trälar. Jag har städse drömt om ett manligt bröst,
som skulle kunna hysa kärlek för kärlekens egen skull och utan alla beräkningar på ma-
teriel vinst. Jag har drömt mig en man, hvilken skulle vilja älska en qvinna, endast för
att blifva dyrkad tillbaka. — Jag sökte länge. Men städse fann jag, huru äktenskap
ingingos dels af vinstbegär, dels af politiska skäl, dels af — — — ja, jag vet ej allt
af hvad för anledning, men af någon kärlek såg man inte. — Men när du kom, min
Gustaf — Ah!”
”Älskade!” svarade prinsen. ”Jag tillstår, att jag lätt skulle kunnat blifva bländad
af den prakt, som omgifver dottern till Rysslands czar. Jag kom från nödens och för-
sakelsens mörker och blef införd i denna prakt, detta ljushaf. — Men, min älskade, äfven
om jag i första ögonblicket måste skugga med handen öfver mina ögon för all denna prakt,
så blef den dock snart öfverglänst af solen ur dina blickar. Allt föll till föga och blott du
stod qvar för mina ögon och mitt hjerta. —”
”Älskade!”
”Om jag funnit dig i en låg ställning, och dina blickar träffat mig, skulle jag doek
blifvit betagen och slutit dig till mitt hjerta, eller ock hade jag dött åf sorg, om du nekat
mig din hand.”
”Ädle Gustaf!”
”Men säg mig, älskade! Hur kunde jag vinna dig! Hur kunde jag undgå att dö
af kärlek, af obesvarad kärlek. Hvad gjorde, att du med din hand ville hela de sår, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
