Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
"Nej, nämn ej det namnet!" befalde czaren.
Gustaf! du skall höra det, fader! Eller skall jag en dag, som kalias den
yttersta, läna mig domsbasunen och ropa det namnet i dina öron, sä att du skall spritta
högt ur Kremlins kejsargraf. Gustaf — den sanne Gustaf, hör det namnet i ditt ena öra,
sedan du i dag hört falsie Dmitri i ditt andra. Eller jag släpper dem i dag tillsammans,
att de skola mötas inne i medelpunkten af din hjerna och der taga ihop och slänga om
med dess upprörda tankar. — Gustaf! — Fader!" utropade hon och bredde ut sina armar
mot honom. — "Gif mig honom lös!"
"Du talar i drömmar!” svarade czaren.
"Nej, fader, vaknad ur drömmen. Jag kommer nu frän honom. Hos honom har
jag drömt nägot ohyggligt.”
"Du lofvade ju att aldrig se honom.”
"Det var ett förhastadt löfte. Hvad, som ej kan hällas, är som aldrig lofvadt.”
"Du skall lära dig hata honom — — —
"Tala ej om kärlekshat, fader. Bedraget hjertas sjelfbedrägeri! Det är den
olycklige, i ödemarken utstötte, vilsefarande kärleken som vill sjelfförtappa, sjelfförderfva
sig — hata — om den kunde. Kärlek och hat fä ej rum bredvid hvarandra mellan
himmel och jord, ännu mindre i ett hjerta. Stryk det ena ordet ur din och mensklig-
hetens ordbok.”
"Kan du ännu älska den, som tillbakastött dig, min dotter?”
"Han har stött mig tillbaka för äran — för religionen"— för fosterlandet — för
samvetet. — Ja! Det der förstodo vi inte dä, min fader. Men nu förstär jag det. Jag
älskar honom nu sä mycket mer för det. Och han älskar mig inte mindre.”
"Bedragna barn!”
"Ja,” utropade Xenia, ”bedragen — af mig sjelf — af dig — af himmel och
jord bedragna! — Men till saken igen. — Gif mig honom lös!”
"För att du skall löpa ur landet med honom.”
"Du vet ej hvad du säger, fader; derför förlåter jag dig; ty du är nu olycklig
och olyckan är helig."
"För att olofligen, hemligen gifta dig med honom. — ”
"Din dotter gör ingenting olofligt och behöfver ej göra nägot hemligen. Hade
jag velat handla hemligt, hvad hade hindrat mig, att släppa honom ut, mer än att släppa
mig sjelf in till honom? Hade jag velat offentligen trotsa dig, tror du inte, att jag den
trogne Xenia, skulle förstätt att lega sig så många armar och hufvuden, som den falske
Dmitri? — För öfrigt tillstundar ett annat giftermål än mitt och hans. — Du, som jag
och Feodor gä att förmäla oss med olyckan och döden.”
”Du ger oss redan med dina ord döden, syster," sade Feodor. —~
"Ack, älskade broder!" utropade furstinnan. ”Lofvade vare helgonen, om jag
kunde bereda dig en sä lätt död! Ja visst vore det bäst, om vi alla tre finge dö i
hvarandras armar. — Men himlen skall sälla oss som agnar.”
"Häll upp, du vansinniga flicka!" utropade czaren.
"Gif honom lös, fader!" bad furstinnan. "Det är tredje gängeD, jag beder det.
Förakta inte bönens heliga tretal! Hvad vill du längre med honom. Är det, på det att
äfven ur jorden hämd och förbannelse skall ropas öfver dig, ditt hus af en till —?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
