Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
"Ja, tyvärr!” svarade herr Rutger.
"Föga älskar då konungen det land, som sett honom födas.”
"Måhända han har fosterlandskänsla; men tyvärr älskar han öfver allt annat den
fördömda papistiska religionen. — Dessutom för hans majestät med sig ett obändigt och
oroligt folk, hvilket ställer till allehanda vildsinta upptåg.”
"Gud skydde oss!”
"Hur skedde det inte för några veckor sedan i Danzig? — Borgrarne derstädes
fruktade mycket för konungens och de papistiskes stämplingar mot den evangeliska tron;
men snart funno de, att de hade fiender äfven uti de polske adelsmännen och till och
med uti deras tjenare, — En af de polske adelsmännens tjenare stälde till ett fasaväc-
kande tumult i Danzig och detta för en småsak, till hvilken han sjelf var orsak."
"Hvad säger du. Vill du berätta mig derom, Rutger?”
"Gerna. — Den omtalade tjenaren skulle en dag passera förbi en jernvåg i Danzig
och mötte då två bärare, hvilka hjelptes åt att bära en tung jernstång. — De bådo
polacken höfligt att vika åt sidan, hvilket han ej brydde sig om. Följden blef, att bä-
rarne kommo att helt lätt snudda mot honom med jernstangen. Polacken drog då sin
sabel och högg in på den ene bäraren, samt sårade honom svårt. Den andre bäraren
skyndade då sin kamrat till hjelp, men rörde dock ej polacken, utan talade endast före-
brående ord till honom. Polacken högg då in äfven på houom. De båda bärarne grepo
då till jernstanger och spakar, eller hvad för tillhyggen de fingo fatt uti i hast och för-
svarade sig dermed. Hastigt kommo då åtta å tio andra polska tjenare sin landsman till
hjelp. Men de båda jernbärarne försvarade sig med sådan skicklighet att flera polacker
blefvo svårt sårade, en annan dödad och de öfriga drifna från platsen.”
"Det unnade jag dem gerna," sade friherrinnan.
”Ja, äfven jag. Men nu kom ett efterspel. Ryktet om detta slagsmål spred sig
snart kring hela staden och öfverallt harmades folket öfver polackernas öfvervåld. För
den skull beväpnade sig borgerskapet jemte en hop af stadens soldater, omkring 400 man,
i största hast och samlades på torget, dit äfven en massa polska tjenare kommo, hvilka
dock genast blefvo drifna derifrån. De skyndade då in i husen och sköto derifrån genom
fönstren på borgerskapet.”
"Att sådant oskick kunde få ske, då konungen sjelf var i staden,” invände
friherrinnän.
"Konungen, min vän, åsåg sjelf tumultet från ett fönster.”
"Det är otroligt.”
”Men tyvärr sannt. — Polackerna funno sig likväl för svaga för att kufva borger-
skapet och kallade derför konungens fotgarde till hjelp. Borgerskapet märkte detta och
hissade upp vindbryggan, så att gardet ej kunde komma in på torget. — Under tumultet
begåfvo sig, fast under lifsfara, några af rådsherrarne, deribland borgmästaren Konstantin
Giere, som då var kunglig borggrefve, borgmästaren Gerdt Brandes, samt konungens
marskalk Andreas Opalinski, ut bland folket och sökte att stilla de med rätta uppretade
borgrarne. Detta lyckades till slut; men marskalken blef stungen rätt igenom benet och
flera polske adelsmän och deras tjenare, samt en del borgare, tillsammans 73 personer,
lågo döda på torget och dessutom hadei flera kulor letat sig vägen in uti konungens
bostad. — Stadsportarne höllos nu stängda i två dagar och den polske tjenaren, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
