Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
stormagter och till ett evangeliskt land, som genom bloddop blifvit befriadt från den papi-
stiska styggelsen. r 1
Den 14 Juli steg konungen ombord och flottan lade ut från Stockholm. Men
vinden var mycket svag och fylde ej seglen, hvarför flottan ankrade utanför Danviks-
landet samma afton. Först dagen derpå kunde man i sakta mak fortsätta.
Från sitt fartyg hade konungen skickat hertig Carl en fullmagt att ”såsom en
forman och förnämste regent under konungens frånvaro, samt med rikets råd regera och
förestå riket.” 6
Stort missnöje rådde i riket vid konung’ Sigismunds afresa och folket visste ej, efter
hvilken de skulle rätta sig: efter konungen eller hertigen, hvilken genom den kungliga fnll-
magten nu var Sveriges riksföreståndare. Rikets innebyggare delade sig i två partier·
konungsliga och hertigliga. Till det förra hörde i allmänhet adeln och till de senare bom-
rarne och folket i sin helhet.
Hertigen var emellertid inte att leka med och han skref omilda och stränga bref
till de tredskande adelsmännen och ståthållarne, hvilka nekade att åtlyda hans’befallningar
samt stämde dem till ansvar. Brytningen mellan honom och de kunglige ståthållarne blef
allt mer och mer i ögonen fallande och man fruktade det värsta, då med ens allt hat af-
slutade - dock blott för en tid, stormen hemtade blott andan för att sedan kunna desto
mera rasa — genom en händelse i hertigens familj.
Den 9 December 1594 skulle blifva en betydelsefull dag för den svenska historien
Hertig Carl, hade enligt sin vana, stigit npp mycket tidigt på morgonen och satt
vid sitt sknfbord fördjupad i granskande af handlingar och skrifvelser, då dörren till hans
arbetsrum rycktes upp och en af hans småsvenner dristigt trädde in till honom med ögonen
strålande af glädje..
Hertigen, som blef störd i sitt arbete, slog handen i bordet och utropade:
”Hvad djefvulen, pojke! Vågar du träda in här, utan att vara kallad.”
”Vredgas ej, eders nåde,” svarade småsvennen, ”jag skyndade mig hit till eders
näde, for att vara den förste att frambära den glada nyheten.”
ns * ii ®v’^en nyhet? nyhet? Guds död! Glada nyheter finnas ej i dessa tider!
Dä till dina kamrater och berätta dina barnsagor och akta dig att ännu en gång störa
Svea rikes föreståndare i hans magtpåliggande arbete. Gå!”
”Eders furstlige nåde––––––» sade gossen.
”Gå!” ropade hertigen med en stämma, som skulle kunnat skrämma en man· men
gossen stannade dock qvar.
”Eders furstlige nåde måste höra mig, innan jag går!” sade småsvennen.
”Måste höra? Hvad djefvulen, pojke, är du från förståndet!” utbrast hertigen och
sprang upp för att handgripligen tukta den oförfärade svennen. Men då han kom gossen
m på lifvet och fann, att denne ej var förskräckt, utan med frimodighet såg rakt in i
hertigens ögon, stannade denne och sänkte den hand, hvarmed han hade ämnat att fatta
gossen om nacken för att kasta ut honom genom dörren.
”Hvar satan har du fått dessa ögon ifrån, pojke?” sade hertigen. ”Du blinkar
mte! Väx upp, min gosse, till en man och blif lika oförfärad inför ditt arma fädernes-
lands fiender, som du visat dig vara inför mig. - Jag tycker om dig, pojke! Hvad
vill du?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
