Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Förlåt mig, eders höghet, bad Siri mildt; det är så svårt att röra vid den strän-
gen. — Jag måste vara lycklig och jag är afundad af många.”
”Det vet och förstår jag, min kära,” sade Johan III:s ädla dotter. ”Men huru
afundad du är för din skönhet, din börd och dina öfriga företrädeD, så bär du dock inom
dig en sorg, som lik en mask gnager på ditt hjerta, — Ja, försök inte att förställa dig!
Jag läste i din själ, då du nyss rörde om i elden och så förtvifladt bearbetade den der
stackars branden i spiselD, hvilken brand ännu inte hunnit blifva förtärd. Jag såg det
på din blekhet, då jag kom att nämna, att ett besök af din trolofvade, herr Erik Bielke,
möjligen kunde vara att förvänta på Stegeborg.”
”Nådigaste prinsessa — — — — ”
*Nå?”
”Af barmhertighet, nämn ej herr Eriks namn.”
”Han är din trolofvade, Siril”
”Ja!” svarade hon med en djup suck.
”Du älskar inte herr Erik, Siri?”
”Jag aktar och ärar Erik såsom en god riddersman — —.*
”Nå?”
”Men — — —.”
”Men hjertat?”
”Ack, eders nåde!” utropade Siri. ”Mitt bjerta är kallt för honom.”
Prisessan svarade i början intet. Efter en liten stund och sedan hon ryckt upp
sig ur de tankar, hvari hon genom denna bekännelse kommit, frågade hon:
”Hvarför har du då räckt herr Erik din hand, då du inte gifvit honom ditt
hjerta?”
”Min fader, eders nåde, har gifvit Erik min hand, utan att ens rådfråga mig, om
mitt tycke. Jag är dömd att lefva med honom och jag skall blifva honom en god och
trogen hustru; men någon kärlek får han aldrig begära af mig. Det skär i mitt hjerta,
när jag tänker på, att jag blifvit fastsmidd vid en man, åt hvilken jag såsom fränka skulle
blifvit huld, men såsom hustru måste förblifva kall; — ty hjertat kan man aldrig betvinga.”
”Stackars min kära!” sade prinsessan.
Jungfrun suckade djupt. Det märktes, att det varit ansträngande för henne att
tala så uppriktigt i detta för henne så ömtåliga ämne.
”Siri!” sade prinsessan efter några ögonblick.
”Eders nåde!” svarade jungfrun.
”Ditt unga och varma hjerta måste dock älska någon?”
Jungfrun svarade intet.
”Vill du säga mig, hvilken som är ditt hjertas riddare?"
”Jag får inte älska någon annan än den, som min fader befallt mig att älska.”
”Hjertat befaller man ej, sade du nyss sjelf, och jag ser på den rodnad, som nu
efterträdt din blekhet, att du älskar, Siri.”
”Jag får inte älska, och äfven om jag gör det, så skall detta blifva en hemlighet
mellan mig och mitt hjerta.”
”Du är ädel, Siri, och en prydnad för det Braheska namnet.”
”Jag önskade vara det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
