Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Det var en lördagsafton, som herrarne Lindorm och Gyllenstjerna ankommit till
Stegeborg.
Prinsessan visste att rätt undfägna dem och med stigande intresse erfor hon, huru
fästade Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna voro vid hvarandra. Men hon fann äfven, att
de bäda, så mycket som möjligt sökte att lägga band på sina känslor.
På Måndagseftermiddagen hade de båda resande herrarne för några timmar be-
gifvit sig ut till sjös för att skjuta sjöfogel, hvilken sysselsättning var det konungsliga sände-
budets älsklingsnöje.
Under dessa timmar lät prinsessan kalla jungfru Siri till sig och med en förtro-
lighet, hvilken på det högsta klädde konungadottern, talade hon med sin väninna om
dennas kärlek till herr Johan Gyllenstjerna och hennes afvoghet mot herr Erik Brahe.
”Stackars min Siri!” utropade prinsessan. ”Har du aldrig sagt din fader, att ett
äktenskap utan kärlek måste vara en förbannelse på jorden.
”Nej!” svarade jungfru Siri blygt.
”Barnsliga flicka!” utropade prinsessan Anna. ”Hade du gjort det, så skulle helt
visst din fader aldrig mera yrka på din förening med herr Erik. Ty en faders största
glädje är att se sina barn lyckliga och glada.”
”Jag har lärt mig, min nådiga furstinna, att ett barn skall lyda sin fader,” sva-
rade jungfrun.
”Det är äfven ett gudomligt ord,” bekräftade prinsessan.
”Det får ej heller brytas!”
”Men det måste dock stundom brytas!”
”0, nej!”
”Nå väl! Jag vill säga på ett helt annat sätt. Det gudomliga ordet lyder:
’Du skall hedra din fader och din moder på det dig må väl gå och du må länge lefva
på jorden.”
”Ja, eders höghet.”
”Genom kärlek och undergifvenhet hedrar ett barn sin fader och sin moder, är
det inte så?”
”Jo, eders furstliga nåde.”
”En faders befallningar skola lydas, inte sant?”
”Jo, min nådiga furstinna! Jag vill äfven lyda min faders bud.”
”Det bevisar, att du är en god dotter.”
”Jag hoppas det.”
’Men det bevisar äfven i detta fall, att du är en dålig kristen, Siri.
”Eders höghet!” utropade jungfrun och såg förskräckt på sin furstliga väninna.
”Blif inte förfärad, min kära,” sade prinsessan och slog jungfrun lätt på den fln-
hylta kinden. ”Jag skall göra dig till en god kristen.”
Jungfrun svarade intet, men såg på prinsessan med frågande min.
”Jag skall äfven göra dig lycklig,” tillade prinsessan. —
Jungfrun kunde ännu intet svara, så förvånad var hon. Prinsessan såg det och
log deråt. Derefter slog hon sin arm om jungfruns smärta gestalt och sade:
’Jag skall lära dig att handla som en kristen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
