Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
ställa till rätta, hvad som genom min systers barnsliga tilltag blifvit brutet mot den famili
och den slägt, ur hvilken vår fader valt gemål åt min syster.”
Han bugade sig djupt och skyndade ur rummet, samt var snart uppe i sadeln
och skyndade bort.
Herr Johan Sparre var honom följaktig.
0. . _ Herr Gustai Hrahe hade rätt, då han sade, att det skulle blifva strid tillfölje af
Siri Brahes och Johan Gyllenstjernas giftermål; ty då ryktet om detta bröllop sedan spreds,
blefvo de tre stora slägterna, Brahe, Gyllenstjerna och Bielke häftigt uppretade öfver
denna oerhörda händelse och påstodo bland annat, att prinsessan Annas hofpredikant, som
sammanvigt de båda makarne, borde straffas på det allvarsammaste. Ännu längre gick
emellertid slägten Bielke; ty denna fordrade till och med herr Johan Gyllenstjernas lif.
Alla prinsessan Annas bref för att förlika och lugna de uppretade slägtingarne tjenade till
mtey och sjelf fick hon af sin stränge farbroder, hertig Carl, uppbära hårda ord för sin
obetänksamhet. Det blef storm. Till slut kommo Bjelkar och Braheer i strid med hvar-
andra tillfölje af ett yttrande, som herr Erik Bielke, den försmådde fästmannen, fält om
Brahe och det var endast genom uttryckligt förbud af hertigen, som ett envig mellan
herr Erik Bielke och herr Gustaf Brahe kunde undvikas.
Förlikning mellan slägterna ingicks dock slutligen på riksdagen i Söderköping ett
halft år efter bröllopet oeh stormen mellan slägtena lade sig; men andra och våldsammare
stormar uppstego, stormar, genom hvilka många hufvuden skulle falla och genom hvilka
Sveriges konung skulle förlora sin krona, som sattes på hertig Carls hufvud.
Man hade hoppats, att det goda förhållande, som vid prins Gustaf Adolfs födelse
uppstått mellan hertigen och herrarne skulle komma att fortsätta. Men det blef tyvärr af
kort varaktighet. Detta kom sig deraf, att herrarne icke rätt visste, hvilken de borde
hylla: konungen och hertigen.
Den sistnämnde sammankallade tvärt emot konungens vilja år 1595 en riksdag i
Söderköping. Herrarne ville inte gerna infinna sig; men hertigen visste att taga sådana
mätt och steg, att de tredskande ej vågade annat än åtlyda kallelsen. Den enda, som inte
kom, utan fortfarande satte hårdt mot hårdt, var herr Klas Flemming, hvilket gjorde, att
hertigen mer än tillförene vredgades på denne mägtige herre.
Det skulle allt för mycket trötta våra läsare, om vi i detalj skulle beskrifva de
stormiga scenerna på denna märkvärdiga riksdag. Det må derför blott nämnas, att her-
tigen begärde af rådet oeh adeln att blifva befriad från det besvärliga kallet att vara för-
ste man i riket under konungen, eller ock att blifva erkänd som riksföreståndare och gifva
en sådan mans magt och myndighet.
Adeln tvekade; men bönderna ropade att hertigen skulle blifva riksföreståndare,
samt svuro honom trohet. Då måste adeln, för att förekomma inbördes krig, förena sig
med bönderna och svärja hertigen, såsom riksföreståndare, trohet. — Men många af her-
rarne underlato att sträcka upp sin högra hand, då eden förestafvades och de funnos äfven,
hvilka icke en gång nttalade eden, utan hemligen tego oeh på detta sätt förblefvo vid
sin ed till konungen. Bland dessa voro bland andra Erik Sparre, Hogenskild Bielke oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
