- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
606

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

606
Då rätade fru Ebba, som stod vid sin döde gemåls hufvudgärd, upp sin figur och
svarade, under det att hon såg hertigen rakt in i ögonen:
”Om min salige herre nu lefvat, så hade eders furstlige nåde aldrig kom-
mit härin 1”
Hertigen gaf fru Ebba en blick, för hvilken mången man skulle hafva bleknat
Men hon utstod denna blick. — Hertigen som älskade kraften, sade ingenting, utan steg
ned från katafalken och lemnade kapellet, samt begaf sig till fru Ebbas enskilda rum, der
han lät gifva sig slottets alla nycklar.
Nu försökte hertigen att stilla oron i Finland och sökte genom bref till den finska
allmogen bevisa, ”att Arvid Stålarm och före honom Klas Flemming just voro de, som
bröto mot konungens höghet och magt; men ej han, (hertigen), som tidigt och sent ar-
betade på, att konungens ed till undersåtarne måtte upprätthållas och alla ärenden i riket
efter lag och ordning handhafvas. De skulle ej sätta tro till Stålarm och hans anhängare,
utan med all magt stå emot dem och derför skulle de icke frukta straff af konungen.
Han vore af naturen en mild och hjelpsam konung, som säkerligen mindes sin ed och ej
mot lag och rätt tilläte något vederfaras någon, ej heller skulle inkomma i sitt arfrike
med någon hemlig magt såsom fiende. Tvärt om vore hertigen fast öfvertygad om, att
näi konungen riktigt finge kännedom om Stålarms och de öfriga upprorsmännens förfarande
skulle han straffa dem, såsom de der satt sig upp mot rikets bästa och konungens
höghet.”
Hertigen lät föra ned alla slottets kanoner till flottan och lemnade derpå Finland,
sedan han till ståthållare öfver Österbotten utnämnt Hans Hansson till Monikkola. Men
till en varning för Finlands ridderskap, som ej ville göra ett med honom, lät han i Kungs-
salen på Åbo slott rista en latinsk vers, hvilken i svensk öfversättning lyder:
Hit jag, Carl, har kommit och sett och betvingat ett uppror!
Härifrån åter jag går, lemnar ej spår af min kämd.
Men jag skall komma igen; en hvar förrädare bäfve!
Ingen försköning då fins under min straffande hand.
Straxt sedan hertigen återkommit till Stockholm, anlände till hufvudstaden en
polsk adelsman, hvilken var sänd af konungen för att hos ständerna klaga öfver hertigen
och kort derefter anlände konungen sjelf till riket med en stark här och ledsagad af de
från sitt fosterland flydda herrarne. - På samma gång kom Stålarm, som straxt efter
hertigens afresa återvunnit Åbo, med en här till Sverige och landade vid Gröneborg. Up-
landsbönderna skynda dem till möte och lyckades snart drifva dem tillbaka till skeppen,
men fingo ej annat krigsbyte än finnarnes matsäckar, hvilka alla innehöllo korf. Detta
tåg kallades derför korftåget. —
Konungen, som gästat sin syster på Stegeborg, tågade redan uppåt landet och
lyckades intaga Stockholm, hvarefter han förklarade hertigen landsflyktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free