- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
620

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

620
”Hans magt är slut; ja, han är i grund förlorad, sä framt ej ett underverk sker;
men man säger ju, att underverkens tid är förbi.”
”Han är förlorad, säger ni?”
”Ja, fullkomligt!”
”Är ni viss derom?”
”Ja,” svarade Banér till den efterhängsne legaten, ”sä vida inte ni, ers högvör-
dighet, hvilken ju har mer att säga hos vär herre än andra dödlige, förordar åt honom
ett längre lif, så lär det vara ute med honom och hans härlighet.”
”Nä, sä jubla dä konung Sigismund och tacka ditt polska folk!” utropade legaten
och sträckte händerna i luften. ”Jubla äfven ni, herr riksråd, ty nu är sannerligen häm-
dens dag inne!”
”Den gängen högg ni i sten, ers högvördighet,” svarade Banér.
”Hvad?”
”Det är ej hämdens, men i stället rättfärdighetens dag.”
”Nå, som ni vill, herr riksråd,” svarade Malaspina stucken, ”inte vill jag miss-
unna eder att bära rättfärdighetens skylt.”
”Hvad menar ni?” frågade Banér skarpt.
”Jag menar,” svarade jesuiten ilsket, ”att ni är genomskådad.”
”Det är inte svärt att genomskäda mig,” svarade Banér, ”fy jag är alltid sann
och uppriktig.”
”Det är farligt ibland.”
”Jag fruktar inte ens Guds eget öga.”
”Hm,” svarade Malaspina, ”det är inte svaga dödliga förmenadt att bredvid all-
mänt väl gifva några sidoblickar ät sitt eget.”
Banér såg förvånad upp pä jesuiten, samt svarade:
”Jag är ej förfaren i att tyda gätor, ers högvördighet.”
”Jag skall tyda denna gåta för er, herr riksråd,” svarade legaten.
”Gamle kung Gösta tog stor magt af adeln. Denna makt vill ni nu hafva åter,
om af konungen eller hertigen, det qvittar lika, blott ni får den åter. — Nu har i dag
himmelen sjelf fält utslag i denna sak och krossat hertigen, alltså är det bäst att följa
konungen.”
”Jag ber eder, ers högvördighet, att inte svärta en handling förrän ni skådat dess
utgång; och ni skall finna huru ringa min vinning blir, samt att det ej är för vinning utan
för min trohetseds skull, som jag står i konungens led.”
”Stor skall er vinning blifva, om ni följer oss, herr riksråd,” försäkrade Mala-
spina inställsamt.
”Följa er? Och hvarthän?” frågade Banér.
”Ja, det skulle ni gerna vilja veta? Inte sannt.”
”Ja, i sanning, hvart skall jag följa.”
”Det är just tidens fråga, herr riksråd. — Hvar stannar andens sträfvan? Igenom
verlden drager han med magt den ande, som, i tungor utaf eld, steg ned i de heliga apost-
larnes själar och som fylde kristenhetens späda skal med himmelsk skaparkraft och med
det mod, som kan lida allt och derför mägtar allt, den ande, som, lik Herren Kristus uti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free