- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
647

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

647
att kasta honom det senare i ögonen och den förra i strupen om han inte genast stueke
in sabeln. Herr Jakob sprang tillika fram och fattade den uppretade polacken i armen,
föreställande honom, att de voro fångar och att med herr Carls tal icke var så illa ment
Det lyckades ock till slut att för den gången stilla Wiesiolofskys vrede.
Som det emellertid syntes, att polackerna inte hade något allvar med de svenske
fångarnes utvexlande, beslöto dessa, att herr Carl skulle försöka fly. Misslyckades detta
så kunde dem inte värre vederfaras, än hvad de redan förut ledo; och lyckades det, så
borde herr Jakob lätt blifva utvexlad, eftersom konungen icke bar så stort hät till hans
person. — De söndersburo ett lakan i långa remsor och tvinnade deraf ett tåg, hvarmed
Carl skulle hissa sig ned genom fönstret. - När allt var färdigt satte de sin plan i ver-
ket. Om qvällen — det var dagen näst före Kristi himmelfärdsdag — låtsade Gyllen-
hjelm af våda släcka ljuset och medan hejduben, som hade vakten, åter tände det, be-
gagnade Gyllenhjelm tillfället och lyckades komma ut, samt med tillhjelp af linan nedför
muren. Men hans flykt upptäcktes genast af hejduken, som återkom med ljuset och han
blef straxt eftersatt. Likväl kunde han i nattens mörker reda sig och komma ett stycke
från slottet; men när dagen inbröt, blef det värre. Han tog sin tillflykt till en skog
och rundt omkring hörde han ropen af mennlskor, som sökte efter honom. Slutligen upp-
täcktes han, nedkrupen i en sandgrop och åtfördes till fängelset.
Ändtligen 1605 blef Jakob de la Gardie utvexlad, men Gyllenhjelm mot tro och
lofven qvarhållen i fängelset, hvilket gjordes svårare, i det att han flyttades i ett sämre
rum, der kölden trängde in och vinden blåste genom träväggarne, utan att der någonsin
gjordes upp någon eld. Han slogs också i jernfjettrar till både händer och föttter och
på det sättet fick han uthärda i sex och ett halft år. Dock lät man honom njuta af läs-
ning i bibeln och andra böcker och han skref sjelf en bok, som han kallade ”Schola cap-
tivitatis” (fångenskapsskola). Han mottog härunder äfven besök af jesuiter, som sökte
omvända honom till sin trosbekännelse, hvilka försök dock strandade mot hans öfver-
lägsna lärdom.
Alla bemödanden från svensk sida att få den tappre fången utvexlad misslyckades,
emedan Sigismund i denne Carl IX:s vän tyckte sig hafva fått ett föremål för sin hämd.
Men när konung Carl var död, och intet hopp syntes vara för Sigismund att återfå Sveriges
krona, blef han mera medgörlig i fråga om Gyllenhjelms utvexling. En gång, när han
på sin årliga pilgrimsfärd till den undergörande Mariabilden med sin drottning drog förbi
Kawa, begärde den senare att få se fången. Och han fördes upp på borggården i sina
kedjor. Drottningen förundrade sig öfver, att han i så många år kunnat uthärda ett så
svårt fängelse, lät lossa hans fjettrar, samt förärade honom tjugu dukater och svart kläde
till sorgdrägt efter konung Carl. Dock dröjde det ännu ett och ett halft år, innan han
återfick sin frihet. När han då fick tillåtelse att komma till Warschau, blef han der upp-
kallad till prinsessan Anna, som gjorde honom åtskilliga spörsmål, hvarpå han svarade
med mycken försigtighet, helst som han märkte, att konungen stod gömd bakom en tapet
och lyssnade till deras samtal. Herr Carl föll på knä och bad om prinsessans förbön hos
konungen, att han snart måtte få sin frihet. Hon bad honom stiga upp och sade: ”När
I kommen lös, så torden I blifva lik de andra och styrka mera till det värsta än till det
bästa.” Herr Carl sade sig väl vara så späkt, att han måtte söka fred; men prinsessan
sade åter: ’När I kommen i annat väder, så fån I ock till äfventyrs annat sinne.” —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free