Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
han sjelf nu hade att befalla öfver och hoppades att kunna nedgöra den flendtliga skaran,
om han träflade på densamma, samt utsände spejare för att utforska, hvar Chodkewitz
kunde befinna sig. Det dröjde ej länge, förr än dessa spejare återkommo till svenska
lägret medförande en polsk fånge, hvilken vid det förhör, som anstäldes med honom, tvangs
att omtala, att den polska styrkan nu låg vid Yxkull. Detta var en glädjande under-
rättelse för konung Carl, hvilken genast sammankallade krigsråd och föreslog, att den
polska armén borde anfallas. Det borde, enligt konungens mening ej vara svårt att för-
göra dessa trupper, hvarefter Eiga sedan desto lättare borde kunna tagas, då man ej
hade att frukta någon fiende i ryggen. De svenske nnderbefälhafvarne förklarade sig vara
af samma tanke som konungen och trupperna bröto upp den 16 September, samt mar-
scherade mot Yxkull. Detta var ett ödesdigert beslut. Ty vägarne voro genom ett ihär-
digt regn uppblötta oeh djupa, hvarför marschen blef mycket besvärlig och när trup-
perna på morgonen den följande dagen marscherade upp för höjderna vid Kirkholm, voro
de alldeles uttröttade. Hären stäldes icke desto mindre genast i slagordning och konungen
ville genast börja ett anfall. Lennartsson vågade afstyrka detta oeh bad att trupperna
måtte få hvila upp sig, innan de sändes i elden, så framt de ej sjelfva blefve anfallna
och derför måste försvara sig.
”Hvad djefvulen!” utropade då konungen. »Vill du, att vi skola stå här och se
på de polske hundarne? Är du rädd?”
”Nej, ers majestät,” svarade den bepröfvade krigaren, hvilken gifvit detta kloka
råd, ”jag har väl visat och skall ännu visa, att denna beskyllning är falsk. ”
”Låt se det! I skolen slåss! Derefter eder rätter och packer!” svarade konun-
gen, hvarefter trupperna ordnades till anfall.
När Chodkewitz såg svenskarne nalkas på höjderna vid Kirkholm, hvilka hvälfde
sig i runda glober straxt invid Yxkull, sammankallade han krigsråd. Hans underbefäl-
hafvare sade det vara deras åsigt, att de svenska trupperna ej skulle våga sig ned i dalen.
Under tiden hade konflikten mellan Carl IX och Lennartsson försiggått och de svenska
trupperna ordnades till anfall. När Chodkewitz märkte detta sade’ han till sin när-
maste man:
”Du sade, att fienden ej skulle våga sig ned, utan hålla sig uppe på kullarne.
De^ slog ej in. Trupperna ordnas tydligen för anfall. Fort! Ordna våra trupper! Det
blir en het strid! Vi äro här underlägsna! Kalla fram en trumpetare, jag vill under-
handla för att söka förekomma faran.”
”En Parlamentär, ers majestät!” utropade Lennartsson, som fick se trumpetaren
med sin hvita flagga träda fram ur det flendtliga lägret och närma sig Kirkholm, åtföljd
af en högre officer.
”Ord först och hugg sedan!” mumlade konungen. ”Jag älskar inte ord!”
”Goda ord hafva doek företräde framför grymma hugg, ers majestät,” svarade
Lennartsson.
”Hvad djefvulen! Vill du hålla föreläsning för din kung?” utropade Carl IX och
stampade så att det långa slagsvärdet slamrade mot hans ryttarstöflar.
’Bevare mig Gud derför!” svarade Lennartsson.
”Snattra du med den der påfogeln, men låt det gå fort!” befalde konungen och
pekade på polacken, som nu hunnit fram till svenska lägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
