Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en
gingo villigt enkedrottning Kristinas ärenden, dä det gälde att bereda obehag ät den
afundade jungfru Ebba, hindra hennes brefvexling med konungen och sä vidt möjligt före-
komma alla meddelande mellan dem. Ebba led i tysthet utan att klaga, men Gustaf
Adolf fick slutligen reda pä förhällandet och harmades djupt deröfver. Han utverkade dä,
att hans faders styfmoder, den gamle enkedrottning Katarina Stenbock, begärde att fä
Ebba till sig pä Strömsholm. Sjelf en adelsmö, som fätt bära drottningkrona, kunde
Katarina Stenbock ej dela de äsigter, som stämt hennes styfsons enka avigt mot Gustaf
Adolfs väl; och emedan hon sjelf mäste vid sin förmälning med den gamle kung Gösta
offra sin ungdomskärlek, visste hon, hvad unga hjertan lida, dä man kräfver af dem ett
sädant offer. Hos henne var det för hans Ebba godt att vara. Ingen förmenade henne
här att mottaga hans bref eller att sända honom kärliga svar tillbaka, vid hvilkas läsande
hans blä ögon blixtrade af tjusning eller beslöjades af svärmisk tränad efter den högt älskade.
Innan Ebba Brahe flyttade frän enkedrottning Kristinas hof till enkedrottning
Katarinas vid Strömsholm, mäste hon i sina bref iakttaga en viss iörsigtigket och till och
med kylig ton, ty stundom uppsnappades hennes bref och brötos af enkedrottning Kristina,
hvilken, om de voro för eldiga och kärleksfulla, mer än nägonsin utgöt sin vredes skålar
öfver den älskande och af hennes son älskade ungmöns hufvud. — Det var efter mot-
tagandet af ett dylikt kyligt bref, som Gustaf Adolf skref till Ebba Brahe:
”Välborna fröken hjertans allra käresta!
Utaf ett troget hjerta kan jag eder kärligen icke förhälla, att jag väl gerna hade
eder besökt med min skrifvelse, pä det jag eder icke genom läng fränvaro alldeles utur
sinnet komma mätte och att jag desto oftare lägenhet kunde hafva de gladeliga tidningar
om eder helsa och längliga välmäga, det jag utaf hjertat dagligen Gud om beder, att spörja
och förnimma.
Min hjertans allra käresta 1 Jag hafver stätt i stor tvifvel och tvehogsenhet, hvad
med skulle vara till räde, allt för den skull jag af eder förra skrifvelse förnam en stor
förändring uti edert sätt till att skrifva, sä att jag mig inbillat, hvar det icke edert löfte
emotsträfvade, att I mig alldeles glömma ville. Detta och intet annat, hjertans allra
käresta, är orsaken till mitt länga dröjsmål, att jag eder med min skrifvelse icke hafver
besökt; och hade det icke heller ännu djerfts göra, om icke denna goda lägenhet funnits.
Men, som jag vet, att detta bref kommer eder säkert tillhanda, hafver jag velat
påminna än en gäng om edert löfte, att I mig före alla andra manspersoner ville allena
älska, visserligen förhoppandes såsom ock kärligen bedjande, att I edert hjerta och sinne
icke velen förändra, lik som jag hafver varit, är och blifver stadig intill min yttersta ända.
Eder
trogne och tjenstvillige frände
G. A.
(sammanbundet med E. B.)”
Huru kär Ebba Brahe var för Gustaf Adolf, finner efterveriden dels af deras bref-
vexling, dels äfven af de kärleksqväden, som konungen tillsände sin bjertans kär. Ett af
dessa lyder, *om följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
