Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
?,bl;ei’ ®j en helsning frän honom numera, såsom förr! Ej ett ord! Allt är tyst! En
förfärlig tystnad. Ejertat vill frysa till is af denna köld. Glömd och öfvergifven! Aek
min Marta. Jag har höjts för högt för att jag skulle kunna förblifva qvar i denna ställ-
nmg. Dag ut och dag in har jag blickat ut öfver sundet för att kunna upptäcka annai-
kandet af ett bud från honom, som jag så högt älskar. Stund från stund flyga mina suckar
lledrL rfT, m3T‘
tm h0n°m· Me" de äterkomma u(an svar, kalla som dödens
andedräg . De kyla mitt bjerta och förinta mig sjelf. Hvad är väl jag nu, då han, den
bättre delen af mig sjelf, mitt andra jag, blifvit röfvad från mig? Intet! Intet!"
,f°“ f0’1 1 häftI& *rÄt och stödde sig sorgsen mot skullran på fru Märta, hvilken
mildt sade till henne: ’
. lt ’’F™. !nt® hvad din sorg tillhviskar dig, min Ebba. Ofverlemna dig inte
heit och hållet åt förtviflan och misströstan. Lyd mitt råd och stå inte emot min vän-
skapsfulla bon, då jag så mildt beder dig, att du måtte rycka upp ditt sinne ur denna
domnmg, hvan det fallit, samt att du måtte fötqväfva din smärta, hvilken i annat fall
bhfver dig allt for ofvermägtig och bleker rosorna på dina kinder. Hör mig Ebba!"
Nä‘’ döden nalkas till mitt hjerta, kan jag då underlåta att darra för hans hot-
fulla uppsyn? svarade Ebba Brahe dystert.
"Kära min bästa väninnan," sade fru Banér, "du anar blott sorgen, men du känner
den mte annu och vet, om du verkligen har skäl att sörja; och en fara, som man anar,
förefaller^alltid mycket större, än den i verkligheten är."
. ix » *Vet eJ S01’geD> säger du Märta? Vet jag inte att Gustaf Adolf är sin Ebba
trolös," svarade hon.
"Byktet säger sä! Men alra minst hans hierfans kär bör döma honom så djupt,
som du gör. Hans majestät har en öppen hjeltenafur och helt visst bryter ej han en
gifven ed. Blygs, Ebba, att fläcka honom. Blygs!”
”Sä&> Märta! Hvad skall jag tänka om hans långa tystnad? Hvad skall jag
tänka annat, än att han är nog grym att glömma mig och den ed, som han en gång
svurit mig. Hur kan du då begära, min Märta, att mitt hjerta skall kunna vara mottag-
ligt for några tröstegrunder? — Här tillredes vid hofvet en bröllopsfest. Åt hvilken är
den ämnad? Hvem skall blifva bruden och hvilken brudgummen? Du svarar inte! Aht
Jag skall svara sjelf i ditt ställe: Brudgummen skall blifva Jakob Pontus De la Gardie
och mig skall man tvinga i brudstol med honom! Der har du svaret! Är det ej rätt?
— Jo, det är sant, det säger mig mitt bäfvande bjerta!”
”Man tvingar dig, säger du?"
"Ja, man skall göra det!”
"Välan! Låt ej tvinga dig, Ebba! Förkunna högt för hela verlden, att din hand
och ditt hjerta en gång äro bortskänkta och icke vidare höra dig till.”
"O, huru glad skulle jag inte vara att få göra detta!”
"Gör det!"
"Jag kan ej! Gustaf Adolf hyllar mig inte mer!"
"Han gör det, du far ville!”
”Han vet min fara! Om jag ej vore honom likgiltig, hvarför skyndar han då inte
hit för att försvara sin ungdomsbrud?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
